Inte många nätter kvar...

Nu är det en vecka kvar till den stora födelsedagen (och president Halonens också för den delen), d v s sju nätter att sova. Till min stora glädje åt jag i dag lunch med Pavel Pavlovitj (Molle). Vi har inte setts sedan lunchen i maj på Elite. Vi träffades på Stockmanns (var annanstans?) i Hagalund och uppdatera nya och gamla saker. Vi tycker nämligen båda om historia och släktforskning.

Hela lunchen talade vi om historia, allt från sextiotalet till Karl den Store. Interesnaja!  

С Рождеством Христовым åt er alla.

Lefa

PS Det är god Jul på ryska.

Jag vill inte bli stor

Jag har nu i nästan två veckor lyssnat på Bad Liver och den blir hela tiden bättre i mitt sinne. Först nu förstod jag, att en alla tiders punklåt I don't wann grow up med Ramones faktiskt var skriven av Tom Waits (tillsammans med hustrun Kathleen Brennan) och finns på svenska på skivan.
Just så har jag ofta känt mig, trotsig och uppkäftig:

When I'm lyin' in my bed at night

I don't wanna grow up
Nothin' ever seems to turn out right
I don't wanna grow up
How do you move in a world of fog
That's always changing things
Makes me wish that I could be a dog
When I see the price that you pay
I don't wanna grow up
I don't ever wanna be that way
I don't wanna grow up


Seems like folks turn into things
That they'd never want
The only thing to live for
Is today...
I'm gonna put a hole in my TV set
I don't wanna grow up
Open up the medicine chest
And I don't wanna grow up
I don't wanna have to shout it out
I don't want my hair to fall out
I don't wanna be filled with doubt
I don't wanna be a good boy scout
I don't wanna have to learn to count
I don't wanna have the biggest amount
I don't wanna grow up


Well when I see my parents fight
I don't wanna grow up
They all go out and drinking all night
And I don't wanna grow up
I'd rather stay here in my room
Nothin' out there but sad and gloom
I don't wanna live in a big old Tomb
On Grand Street

When I see the 5 o'clock news
I don't wanna grow up
Comb their hair and shine their shoes
I don't wanna grow up
Stay around in my old hometown
I don't wanna put no money down
I don't wanna get me a big old loan
Work them fingers to the bone
I don't wanna float a broom
Fall in love and get married then boom
How the hell did I get here so soon
I don't wanna grow up

Lyssna på den på juutuub.



Lefa

PS I dag får Herta Müller Nobelpriset i Litteratur. Denna lilla mörkklädda kvinna med starkt lysande rödmålade läppar och en blyg skygg blick. För en finlandssvensk är det lätt att identifiera sig med henne och den tyska minoriteten i Timişoara (Temeswar). Minoriteter har det ofta svårt. Kolla festen på SVT i kväll. 

I dag var jag "torsk"

För två veckor sedan skrev jag om de romska tiggarna och hur de möjligen är hitskickade av kriminella ligor. På eftermiddagen stack jag mig in till Akademen för att köpa en biollabok åt Niklas (Bios 5 om ni nu måste veta) och hast Du mir gesehen där utanför Halonen satt en tiggare med händerna framför sig så som en buddha. Hon var mörk och spröd, satt helt tyst och stirrade framför sig. Det var något eteriskt över henne. Jag gick till Akademen och tänkte ta mig en ristretto på vägen tillbaka, pengarna ca fyra euro i slantar hade jag färdigt i fickan.
På återvägen satt romskan ännu där och i den begynnande skymningen och kvällskylan såg hon ännu skörare ut. Blicken dock orubbligt stirrande. "Hon har ändå vett att välja en uppvärmd gata, en av de få i Hesa" tänkte jag. Bäst som jag passerade henne stack jag handen i fickan och lade slantarna i hennes pappersmugg. Då reagerade hon, tittade på mig med sina mörka bottenlöst djupa ögon, gjorde ett snabbt korstecken och återgick till "buddhaställningen". Hon behövde slantarna mera än jag behövde kaffe. Trots att just "torskar" som jag, som går med i leken och upprätthåller systemet kändes det ändå riktigt bra. 
Frågan inställer sig osökt: "torska, eller inte torska"; To torsk or not to torsk!!

Lefa

PS På hemvägen fick jag punktering och kunde inte få upp bultarna. Till all lycka fanns Teboil i Hertonäs på hundra meters avstånd och där bytte en montör från Bosnien, som spelade bosnisk musik så att garget ekade, ut däcket. När jag på ryska frågade skolka stojat och ursäktade min dåliga ryska svarade han på bruten finska "Ei se mjitaan maksa"! Spasiba Bolshoi sade jag och körde till Kotka.
Dito

Det underbara med musik

Det ligger något stort i att första gången stifta bekantskap med någon ny sorts musik eller artist. Minns ni första gången ni hörde Beatles? Jag minns! År 1962 i Muncca på klass III slog Love me do mig och min dåvarande klasskompis Ronny Österberg med häpnad. Med ett slag hamnade "rautalankan" i bakgrunden. Hur kunde en instrumental version av Emma hävda sig mot detta? Den kunde inte! Man måste få höra så mycket som möjligt av detta. Vi beslöt genast att vi skall grunda ett band. Ronny köpte en gitarr och jag skulle köpa trummor, men fick inte finansering. Ronny tröttnade på att vänta och sålde gitarren och köpte trummor. Han tröttnade också på skolan och slutade för att, sent omsider, bli en de främsta trummisarna i Finland, spelade bl a i Blues section och i Wigvam.   
Likadana erfarenheter i fråga om musiken hade jag när jag upptäckte den judiska klezmer musiken, den kubanska son musiken och nu senast Rammstein, hevy metal auf Deutsch.

I början av år 1991 läste jag redaktörernas personliga val till  bästa skiva från föregående år. Många av dem hade valt en skiva jag inte kände till, Swordfishtrombone av Tom Waits. Ett så konstigt namn och konvolutet verkade också helknäpp, men lovorden gick det inte att ta miste på. Tidvis köper man skivor som inte uppfyller ens förväntningar, som t ex The best of Demis Rossous, men denna inte bara uppfyllde utan överträffade dem. Sen dess har jag varit helfrälst på Waits. På ett unikt sätt kombinerar han jazz, kabare, teater. Och vilka instrument, slag-, sträng- blåsinstrument, dragspel. Han har tagit intryck av Kurt Weill och Brecht och gör tillsammans med sin hustru bejublade musikteaterföreställningar. Rösten låter som om han skulle ha druckit rå whiskey och rökt filterlösa cigarretter sedan tidiga barnsben. Paret samarbetade bl a med William S Borroughs på skivan och i pjäsen The Black Rider. Skådespelet är en tysk folksaga med faustiskt motiv och skivan är inte av denna världen, så där bildlikt talat. 

Det var som sagt en tid sen jag tog till mig något nytt, men under veckoslutet "las ja' på blaade" en recension över en skiva av ett band som hette Bad Liver & Hans Brustna Hjärtan.  Hej vänta lite, Waits har ju en låt på skivan Small Changes som heter Bad liver and a broken heart i Lowell. Och mycket riktigt dom spelar Tom Waits på svenska. I dag kom skivan och oj, oj oj! Den gör mig mållös. Här finns alla fina låtaqr inklusive en otrolig live versin av Swordfishtrombones (Svärdfisktromboner). Texten på engelska:

Well he came home from the war

with a party in his head and modified Brougham DeVille
and a pair of legs that opened up like butterfly wings
and a mad dog that wouldn't sit still
he went and took up with a Salvation Army Band girl
who played dirty water on a swordfishtrombone
he went to sleep at the bottom of Tenkiller lake
and he said "gee, but it's great to be home."


Well he came home from the war
with a party in his head and an idea for a fireworks display
and he knew that he'd be ready with a stainless steel machete
and a half a pint of Ballentine's each day
and he holed up in room above a hardware store
cryin' nothing there but Hollywood tears
and he put a spell on some poor little Crutchfield girl
and stayed like that for 27 years


Well he packed up all his expectations he lit out for California
with a flyswatter banjo on his knee with a lucky tiger in his angel hair
and benzedrine for getting there they found him in a eucalyptus tree
lieutenant got him a canary bird and shaked her head with every word
and Chesterfielded moonbeams in a song and he got 20 years for lovin' her
from some Oklahoma governor said everything this Doughboy does is wrong


Now some say he's doing the obituary mambo
and some say he's hanging on the wall
perhaps this yarn's the only thing
that holds this man together
some say he was never here at all
Some say they saw him down in
Birmingham, sleeping in a boxcar going by
and if you think that you can tell a bigger tale
I swear to God you'd have to tell a lie...

Det är poesi det! En tröstlös beskrivning av krigspsykos och paranoia. Och den svenska tolkningen är superb, och gossarene spelar som en god kabareorkester skall spela. Slappt och tätt! 

 
Vill ni ha en extraordinär upplevelse skall ni lyssna på detta!
 
Lefa

Bakomistan

När det begav sig på nittiotalet var Finland kanske det främsta IT-landet i världen. Det var ett nöje att röra sig i världen, människor tittade beundrande på en: "Oh, you are from Nokialand!" Det var då det.
I går publicerade Näringslivets forskningsanstalt, EVA, sin rapport om IT -läget i Finland, som inte är speciellt upplyftande läsning:  (http://www.eva.fi/files/2573_nykyaikaa_etsimassa.pdf).

Jämfört med våra bröder och systrar i söder har vi blivit ett u-land, ett Bakomistan, Takapajula skulle ugrerna säga. Enligt rapportens författare hör  Estland "till de länder som hoppade över första IT-stadiet och genast gick till det andra, medan Finland fastnade kvar i det första". Detta illusteras bra av de katastrofala erfarenheterna från den elektroniska röstningen i senaste kommunalval. Att använda "e-post och textmeddelanden hade varit ett effektivt sätt att kalla folk till H1N1-vaccinering enligt en koordinerad tidtabell i stället för att låta folk köa i timtal vid hälsostationerna" påpekar Turkki.

Som mönsterelev i IT ser Finland ut att ha en stålande framtid bakom sig!  Och hundhuvudet bär den offentliga förvaltningen. Dom har inte utvecklat sina tjänster på ett adekvat sätt utan vi ligger på plats 23 i dessa tjänster. Visserligen finns det nästan 160 länder i världen som är sämre än vi men drömmen om att vara numero uno som t ex i PISA kan vi skrinlägga (FN:s utredning  Web Measurement Index 2008). Statsministern och politikerna tror att marknaden tar hand om allt, men det va nog kucku det. Har man inte ett konkret mål och program för att uppnå det blir det bara postmodernistiskt dravel och en verklighet som splittras upp som i ett kaleidoskop. Skärp er politiker! Det som är den mest trängande frågan i ett INFORMATIONSsamhälle är tillgången till information och enligt rapporten är det offentligas största hinder iu denna fråga immaterialrätten. Det som också behövs är lätta och smidiga samt pålitliga sätt till digitala underskrifter, förutom enkla sätt att betala för informationen on line förstås. Det finns s g s ingenting som irriterar lika mycket som att inte få den information man vet att finns någonstans.

Ett citat ur rapporten:

Tänään edessämme on muutos, jossa digitaalisuus, internet ja avoin kommunikaatio tunkeutuvat yhteiskuntamme ja sosiaalisen elämämme ytimiin. Enää ei ole tietoyhteiskuntaa vaan yhteiskunta. Kehityksen analoginen vaihe on ohitse.

Tag och läs rapporten, det är inte alltid roligt att se sig i spegeln. 

Lefa

No, tulihan se sieltä! Kaikki on RKP:n syytä

Efter en lång väntan tog ordförande Urpilainen i dagens Husis bladet ur munnen och klargjorde socialdemokraternas ståndpunkt i frågan om svenskan. Insändaren var rubricerad Viktigt trygga nationalspråkens ställning. Trots den principiellt positiva inställningen lyckades hon hävda att orsaken till dagens trångmål är SFP och att "SFP:s politiker bör lägga mera tid på att övertyga sina regeringskumpaner" samt att en röst på borgerliga SFP "är en röst på ett enspråkigt Finland"! Hej hallå! 

I radions morgonnyheter kommenterade ordförande för Centerpartiets svenska sektion Peter Ahlbäck situationen i Karlöebynejden och sade att orsaken inte är skogsugrerna Kiviniemi och Pekkarinen utan kustugrern Vanhanen från Nyland. För oss Finlandssvenskar känns det inte tryggt att ha en statsminister som sysslar med en så naken och hänsyslös regional maktpolitik i bästa 1950-talsstil och dessutom talar en så dålig svenska som han gör. Hujjedamej sån karl!!

Lefa  

Déjà vu

I morse hörde jag i nyheterna att de romska tiggarna i Hesa är en del av organiserad brottslighet, hit transporterade av ligor i Rumänien. Det var något av déjà vu, eller borde jag säga déjà ouïr, över saken och det slog mig att det är ju nästan som ur Brechts Tolvskillingsoperan.
 
Tiggarnas konung, herr Peachum, förmedlar i pjäsen tiggare och kontrollerar också tiggarnas olika revir. Brecht's pjäs är en travesti på en opera av 1700-tals författaren John Gay (om han var det vet jag inte), The Beggar's Opera. Brecht använde pjäsen för en analys av klasskamp, men nog fanns det redan i Gays text analys av människans skitighet, vilket inledande strofen visar:

Through all the Employments of Life
Each Neighbour abuses his Brother;
Whore and Rogue they call Husband and Wife:
All Professions be-rogue one another:
The Priest calls the Lawyer a Cheat,
The Lawyer be-knaves the Divine:
And the Statesman, because he's so great,
Thinks his Trade as honest as mine.

Ett googlande med sökordet romanian beggars ger vid handen att dom finns över hela Europa, Schweitz, Norge, Sverige, Englan, Irland o s v. Måhända finns det i Rumänien en herr Peachauchescu som styr och ställer som spindeln i det europeiska tiggarnätverket. Skaffar dem utrustning, rekvisita och antecknar deras förtjänster på inkomstsidan i sin kontobok. Det vore blåögt att tänka att det bara rör sig om Finland.

Väl mött i ett integrerat Europa, un pais sans frontiérs!
 
Men för eller senare kommer våldet fram likt Tolvskilligoperans die Kanonensong:

Soldaten wohnen
Auf den Kanonen
Vom Cap bis Cooch Behar.
Wenn es mal regnete
Und es begegnete
Ihnen 'ne neue Rasse
'ne braune oder blasse
Da machen sie vielleicht daraus ihr Beefsteak Tartar.

Lefa

PS Då Brecht skrev Kanonsången var Cooch Behar ett furstendöme i Västbengalen, en del av Brittiska imperiet. Med orden Cap bis Cooch Behar vill Brecht peka på det imperialistiska omfångets vidd. I dag är Koch Bihar (alternativt Cooch Behar, Kutch Behar, bengali কোচবিহার) administrativ huvudort för distriktet Koch Bihar. Jag undrar om det är nära var Fantomen bor, ni vet, den vandrande vålnaden, han med tio tigrars styrka, vars röst isar blodet och som, enligt ett gammalt djungelordspråk, ibland går på gatan som en vanlig man. 

Läs mera på http://en.wikipedia.org/wiki/Cooch_Behar.

Det krympande isflaket del 4

För mer än ett år sedan skrev jag om svenskans utsatta situation i Finland. Med den tilltagande ekonomiska misären ökar också svenskans trångmål. Man kan knappast öppna en tidning utan att läsa en ledare, insändare eller kolumn om dessa saker. Många påpekar att vi är beroende av de finskspråkigas välvilja trots att grundlagen inte alls nämner välvilja. 

Denna välvilja (och intresse att själv tala svenska) har jag använt för klassifikation av ugrer: kustugrer = relativt mycket välvilja, skogsugrer = relativt föga. Nu är jag tvungen att ta till en ny kategori: urskogsugrer = ingen vällvilja, snarare illvilja.
Många partiers ungdomsorganisationer leds av urskogsugrer och inrikesministern som tror att finlandssvenskarna är 100 000 har tydliga urskogsugriska drag. 

Nåja, man kan ju alltid flytta till Sverige, fast också där skulle man vara annorlunda, som Mumin. 

Lefa

PS Det skulle vara för jävligt om FST5 skulle stängas efter bara några år. Och att slå ihop den med Yle Teema skulle inte heller vara bra. Bägge bra kanaler skulle vingklippas. Fy fan säger jag. 

Svininfluensa

Nu när H1N1 epidemin också här i södra Finland står inför dörren kan man bara förundra sig över vilken press myndigheterna utsätts för. Också vår kära klasskamrat som regelbundet måste gå ut i offentligheten och dementera än den ena idiotiska fördomen och än den andra. I TV i går sade läkaren Petri Ruutu från samma firma som Rosie att H1N1 inte smittar på djur eller vidare från dem.  

I morse läste jag dock på nätet:

H1N1 flu confirmed in Iowa cat

Schaumburg, IL


— A cat in Iowa has tested positive for the 2009 H1N1 influenza virus, state officials confirmed this morning, marking the first time a cat has been diagnosed with this strain of influenza.
The cat, which has recovered, is believed to have caught the virus from someone in the household who was sick with H1N1. There are no indications that the cat passed the virus on to any other animals or people.
Prior to this diagnosis, the 2009 H1N1 influenza virus had been found in humans, pigs, birds and ferrets.
The American Veterinary Medical Association (AVMA) and the American Association of Feline Practitioners (AAFP) are reminding pet owners that some viruses can pass between people and animals, so this was not an altogether unexpected event. Pet owners should monitor their pets' health very closely, no matter what type of animal, and visit a veterinarian if there are any signs of illness.

Så det så!


Det är som Brecht säger:

On keisareiden hautoja Prahassa monta,
vesi Moldaun rantoja hiertää ja syö.
Ei mikään ole maailmassa muuttumatonta,
saa suureksi pieni ja päiväksi yö

Lefa

PS ferret = tamiller på svenska

Svenska på stan

I går var jag på Mejlans sjukhus på besök. I samma utrymmen låg en desorienterad (troligen lindrig stroke) äldre kvinna som skötarna försökte få ett EKG på. "Rouva pitäkää käsi suorana ja rentona" försökte skötaren säga, till och med på fyra språk för han talade "suomee ja savvoo hiljaa ja kovvoo"! Det ville inte bli något innan den mångordkunnige skötaren hittade på att ta till bruten svenska. Till syvende och sist anlände en skötare som kunde så mycket svenska att en rudimentär kommunikation uppstod. "Kan Ni lyfta på benet..." var det sista jag hörde.

Själv klarar jag mig utmärkt på finska, men om jag skulle hamna i en likadan försvarslös position som damen i går, hoppas jag verkligen att dom kan tala annat än finska, savolaxiska, estniska eller ryska. På hemsidan för stadens och Finlands största dagstidning ställdes nämligen den 17.10 dagens fråga : Onko venäjän kielen taito suomalaisille ruotsin taitoa tärkeämpi?  och 51 % svarade ja. Och i min lokaltidnings ledare föreslogs också att "pakkoruotsi" skulle ersättas med "pakkovenäjä". Tidvis blir man jävligt deppig med dessa urskogsugrer!

Lefa

Rammstein.

I dag lyssnade jag i bilen på programmet Hitmen, där yngre radioredaktörer snackar om musik som dom tycker om eller älskar att hata. I dagens sändning var Dan Eskil Jansson, Mårten Svartström och Joakim Rundt som lyssnade på Rammsteins nya singel och skällde rejält ut den. Visst var den en aning utan kanter och rispor, men fan också, DET VAR JU RAMMSTEIN!

I musiksmak har jag alltid gått mina egna vägar och undvikit main stream diggande på prime time. Ofta har jag lyssnat på main stream, men i efterskott, "jälkijättöisesti" som man skulle säga på finska. Således lyssnade jag på punk tre - fyra år efter att alla andra hade börjat. På samma sätt var det med Rammstein, för fem år sedan lyyssnade min då tolvåriga son på Rammstein och ni anar nog hur det gick. Hårdrock, pukor, trumpeter och eld samt gnistor! Und alles auf Deutsch. Det var visor och urban poesi det. Patrik, som på den tiden var sexton, var i Hesa för att köpa kläder i en affär för goter. Med sig hade han sin kusin och i affärens högtalare spelade Rammstein. Patrik sade till sin kusin "tää on meidän faijan lempparibändi", vilket biträdet hörde. "Ai jaa, sull' on sitten aika nuori isä" flikade biträdet in. "Miten sen nyt ottaa" svarade Patrik, "viiskytkuus"!

Speciellt mycket diggar jag skivorna Sehnsucht, Mutter Och Reise, Reise. Kolla låten Mutter

Mutter

Die Tränen greiser Kinderschar
Ich zieh sie auf ein weißes Haar
werf in die Luft die nasse Kette
und wünsch mir, dass Ich
eine Mutter hätte


Keine Sonne die mir scheint
keine Brust hat Milch geweint
in meiner Kehle steckt ein Schlauch
Hab keinen Nabel auf dem Bauch
Mutter
Ich durfte keine Nippel lecken
und keine Falte zum Verstecken
niemand gab mir einen Namen
gezeugt in Hast und ohne Samen


Die Mutter die mich nie geboren
hab Ich heute Nacht geschworen
Ích werd ihr eine Krankheit schenken
und sie danach im Fluss versenken
Mutter
In ihren Lungen wohnt ein Aal
auf meiner Stirn ein Muttermal
entferne es mit Messers Kuss
auch wenn Ich daran sterben muss
Mutter
In ihren Lungen wohnt ein Aal
auf meiner Stirn ein Muttermal
entferne es mit Messers Kuss
auch wenn Ich verbluten muss

Mutter
oh gib mir Kraft

Det häftiga ord det. En sorts modern Verfremdung och urban dekadens. En tröstlös hårdhet som sätter kalla kårar i en. Och sedan herr Lindemann! Ingen sjunger på tyska som Till Lindemann. Kolla Rammstein och gräv fram ordboken. Ni kommer garanterat inte att ångra det.  

Tiefe Brunnen muss mann graben
wenn man klares Wasser will.
Rosenrot oh Rosenrot!
Tiefe Wasser sind nicht still.

Lefa

Mocha chocolata ya ya

Tidigt på mornarna, alltså före kl. 06.30, skickar Vega en non-stop konsert med klassisk musik. Eftersom jag tycker om klassisk musik lyssnar jag på den musiken endast koncentrerat och således inte i bilen och är därför tvungen att lyssna på de finska kanalerna. I morse lyssnade jag åter på en ändlös räcka av finsk schlagermusik där den ena låten är lik den andra både till text och musik och speciellt den rytmiska bilden. Insprängt i denna ljudmatta en och annan intressant låt, typ Eppu Normaali, samt idiotiskt mellanskivornasnack helt utan redaktionell idé.

När de idiotiska sjuttiolåtarnas okrönta drottningarna, La Belle i Lady Marmalade, började skråla sitt "voulez-vous coucher avec moi (ce soir)?” var måttet rågat och jag satte på en cd i stället. Och det lönade sig, emedan spelaren innehöll en skiva av The Flying Bulgar Klezmer Band och den första låten råkade vara Alle Brieder.

Klezmer musiken är ursprungligen central och östeuropeiska judars dansmusik där de centrala instumenten var violin, flöjt eller klarinett, bas, trummor och cymbaler. Under den ännu pågående revivalen av denna typs musik använder musikerna alla sorters instrument. Den klassika violinisten Yitzak Perlman har bl a dragit sitt strå till stacken med sin klezmer skiva In The Fiddlers House där också Alle Brider ingår.

Alle Brider, ja! Ursprungligen en kampsång för Algemeyner Yidisher Arbeter Bund in Lite, Poyln un Rusland (אַלגעמײַנער ײדישער אַרבעטער בונד אין ליטע פוילין און רוסלאַנד), i korthet Bund. Das Bund war ett judiskt socialistiskt arbetarförbund i tsaristiska Ryssland (Lithauen, Lettland, Polen, Ryssland, Vitryssland och Ukraina). Förbundet grundades 1897, tidigare än det ryska socialdemokratiska partiet, och fungerade aktivt ända in på på 30-talet. Det finns ännu bundister i USA, Canada, Australien och Storbrittanien.

The Flying Bulgars, som dom nuförtiden heter, är en sorts fusionsband som spelar en fusion av olika musikstilar varav klezmer är en. Deras version av Alle brider är sällsynt svängig och dansant och bandet har ett starkt inslag av blåsinstrument, speciellt olika saxofoner och klarinett. I sången har klarinetten en central roll då den improviserar och för melodin vidare. I slutet av sången släpper klarinetisten lös och för över melodin till nytt tempo och takt. bandet följer efter och plötsligt har låten övergått till en improvisatorisk meringue där man inför sin inre blick kan se violinisten Tevje dansa i spetsen av en skara judiska och kubanska dansare, Zingen lider tantsn unter. När dansen nästan utmattar en tas låten ner till jorden och avslutas som en judisk kampsång om solidaritet och kärlek till nästan. åter en gång gick det kalla kårar längs ryggraden inklusive en och annan lyckotår, vilket joie du vivré.
Här är orden på jiddish:

Un mir zainen ale brider,
Oi, oi, ale brider,
Un mir zingen freileche lider,
Oi, oi, oi!

Un mir haltn zich in einem
Oi, oi, zich in einem,
Azelches iz nito bai keinem,
Oi, oi, oi

Un mir zainen ale einik
Oi, oi, ale einik
Tzi mir zainen fil tzi veinik,
Oi, oi, oi

Un mir libn zich doch ale,
Oi, oi zich doch ale,
Vi a chosn mit a kale
Oi, oi, oi!

Un mir zainen freilach munter,
Oi, oi, freilach munter,
Zingen lider tantsn unter
Oi, oi, oi!

Un mir zainen ale shvester,
Oi, oi, ale shvester,
Azoi vi Rochl, Ruth, un Ester
Oi, oi, oi

Ta och lyssna på dom!
Lefa

Höst i luften...

I morse var hösten definitivt här. Bilens fönster var rimfrostade och vägarna våta och ställvis frysta och hala. Tala om svart is. Ni minns väl Uppsalaekonomernas geniala lösning på problemet med svart is? Jo, man använder vit asfalt!

Gissa vad som händer i dag? Jo, vaksimmningssäsongen börjar! Till alla som har funderat på att börja säger jag - börja! Till alla som inte har funderat på att börja säger jag - börja, ni kommer inte att ångra det! Upplevelsen är svår att beskriva, men efter att ha prövat på det kommer ni att säga : Mitä minä panin leivälle ennen kuin oli Floraa?
Så är det bara.

Plums!

Lefa

Fru Arne Anka?

Här ute i förskingringen måste man ta vara på alla möjligheter att höra svenska. Således prenumererar jag på svenska TV kanaler via kabel TV. Förutom FST tittar jag på SVT 1 och 2 samt TV 3 och 4. En jävla massa skit och ibland verkliga bottennapp. Ett sådant, där kroken sitter fast i botten som vore den ingjuten i cement, heter Svenska Hollywoodfruar. Det värsta idiotiska dravel man kan tänka sig där tre svenska kvinnor som har gift sig med kändisar i USA bl a Anna Anka (gift med Arne Anka eller var det nu Paul Anka) "lever sitt liv". Well anyway...

Arne Anka i Sthlm

Kameran följer med deras shoppande, trädgårdsplanering och till synes ändlösa fester. Anna är hemma från Bjuv (tjugo km väster om Helsingborg) och är 37 år gammal. Arne, nej Paul, är hemma från Ontario och är 68 år gammal. Tidigare var hon hans personal trainer. Programmet är så kass att jag inte skulle ha tittat på det i dag om inte fru Anka i dagens Husis skulle ha uttalat sig om svenska män: "Svenska män är tragiska med sina blöjbyten och jämlikhet, Amerikanska pappor lagar inte mat och stryker inte, de jobbar och försörjer sina familjer. I gengäld får de kvinnor med stil. En hemmafru skall alltid vara snygg och välklädd. Sexuellt är det kvinnans skyldighet att se till att mannen är tillfredsställd. Gör hon inte det får hon skylla sig själv om han är otrogen." (Kursivering LW)

Enligt notisen vill fru Arne Anka bli en förebild för svenska kvinnor. Tack och lov att hon inte vill vara det oxo för finska kvinnor.

Hej, hallååååååå...

Lefa
PS om ni vill se någonting verkligt vettlöst skall ni kolla serien på Sveriges TV 3. Och Arne är den samma gossen som 1957 på Borgbacken förorsakade en smärre hysteri bland finska tonårsflickor genom att sjunga Diana.

Mattalinjen?

Tydligen borde jag ha gått mattalinjen! Voffodådå, skulle rumpnissarna ha sagt.

På lördagen målade vi bastun. Trots att jag beräknade väggytan fel var målfärgen så dryg att den räckte till. Men ändå tog den slut! Voffor gör di på detta viset? Jag räknade inte med ribborna! Ribborna som täcker springan mellan väggbräderna är 2,2 cm tjocka, 4 cm breda och 3,5 m långa. Emedan dom är 130 till antalet blir det nästan 37 kvadratmeter till att måla. En målarkompis sade i efterhand till mig att i allmänhet beräknar man att ribborna ger ca 30 % mera yta. Så det så!

Resultatet då? Det blev jättesnyggt, sikamakee skulle min yngsta son säga. Den vacka gula träytan täcktes med ett penseldrag och i fyra timmars tid hade fyra fullvuxna en rolig stund med slattrigt dösnack och grillad korv samt fika med dopp (kaffe och muffins på finlandssvenska). Först tänkte jag - Oj blir den så där röd - men när väggen hade torkat en stund skiftade den färg och efter ca ett år lär den anta slutgiltig färg för att sedan sakta börja blekna igen. Den är som en levande organism, skiftar och andas hela tiden. Efter 20 - 30 år skall den målas på nytt, men det tror jag blir en sak för the next generation. Och gissa om det är förmånligt! Väggar plus ribbor - sextio ege! Motsvarande mängd väggfärg, t ex från bolaget nära Heureka, skulle ha kostat fem gånger så mycket, ca 300 €. Och saknat den levande organiska ytan.

Punamulta oma kulta, sanoi mummo maalissa! sade en vän till mig. Under veckoslutet kokade jag mera rågklister och i eftermiddag blandar jag i de övriga ingredienserna som förövrigt är inhandlade på Kymin Palokärki Ky (http://users.kymp.net/palokarki/). En utmärkt handel för alla traditionella gamla färger och annat.

Vi fortsätter med målandet, eli Eteenpäin sanoi mummo lumessa!


Lefa

Maalari maalas' taloa, sinistä ja punaista...

I går kokade jag rödmyllefärg. Ni vet det där pigmentet som bl a kommer från slagghögarna i Falun. "Kopparfattig malm får vittra under lång tid då det bildas vad som kallas för rödmull. Denna rödmull innehåller förutom koppar även limonit eller järnockra kiselsyra och zink och det är denna kombination som skapar de träkonserverande effekterna. Sedan tvättas och siktas rödmullen som sedan bränns för att sist malas till ett finkornigt färgpigment."

Själv använde jag inte Falurött utan sk engelskt rött som är en aning "mindre röd".

"Paraslaatuisia kellertäväsävyisiä rautaoksidisävyjä kutsutaan englanninpunaiseksi (English red) tai venetsianpunaiseksi (Venetian red; terra rosa; Venice red) (joka tarkoitti ennen myös luonnon rautaoksidipunaa). Erityisen puhtaasta englanninpunasta käytetään nimitystä 'terra di Treviso'. Jos puhutaan keinotekoisesti valmistetusta punaisesta rautaoksidista, termillä 'englanninpunainen' viitataan kellertäväsävyiseen punaiseen rautaoksidiin, 'venetsianpunainen' taas viittaa kylmään, sinertävään punaiseen rautaoksidiin."

Första gången kokade jag slamfärg för tio år sedan och det var lika roligt då som nu. Det hela går till så att man under fyra timmar kokar en klisterlösning av vatten, rågmjöl och järnvitriol (järnsulfat). Sen vispar man i fernissa eller linolja och till slut färgpigmentspulvret. Sluresultatet blir en slamfärg som påminner om rågmjölsvispgröt. För att målfärgen skall håll sig vid förvaring tillsatte jag natriumbenzoat. Vid förvaring får den inte frysa.

Man måste röra om hela tiden så det inte brinner i botten. För tio år sedan läste jag under kokningen Mankells Hundarna i Riga (ni vet den där Wallander förälskar sig i Baiba Liepa), denna gång hittade jag en pärla i bokhyllan: Mobergs Förrädarland en intressant roman om människor som historien glömt i gränslandet Småland-Blekinge, där man tidvis var dansk undersåte, tidvis svensk. En underbar bok från 1967 där språket är arkaiskt och gammalt, riktigt i min smak.

Under veckoslutet skall bastubyggnaden få ett nytt lager rödmylla.

På nätet läste jag att rödmyllan i Falun kommer att ta slut ca 2090 så det är bäst att handla snabbt.

Never say never

Sommaren avslutades på ett fantastiskt sätt. Regnet stod som spön i backen i Pyttis klokan 13 men sedan klarnade det upp och på kvällen i Hesa var det rätt varmt och soligt. Man behövde shades under bilresan.

Vad gjorde jag i Hesa då? Jo, gick tillbaka på mitt ord! Senaste oktober skrev jag nämligen efter att ha sett Neapel, nej f´låt Leonard Cohen, att jag inte skulle gå på konserter mera. Lou Reed såg jag med Patrik i Linnahall i Tallin redan innan jag började blogga, tio dagar efter Dylan. Vi satt med ca tusen ester, inklusive den estniska presidenten Toomas Hendrik Ilves, i en illa nedkörd olympisk segelpaviljong från 1980. Det var sjabbigt och nedkört så det förslog, tala om historiens vingslag. Lou Reeds oförglömliga skivas lika oförglömliga 30-års minnesturné.

Nu råkar det sig så att Lou Reed (han från Velvet Underground) hör till både min och Patriks absoluta favorittopp och när jag i maj såg att hans hustru (Laurie Anderson) och han skulle ha keikka i Hesa fanns det helt enkelt ingen ursäkt. Så klockan tjugo före sju drack jag en latte och Pate ett skumpa vid Huvila tältet i Berghäll och bänkade oss i tältet klockan sju. Fem över körde dom i gång.

Sedan var det avant garde i över en och en halv timmes tid. Artisterna var så förjunkna i sin musik att dom spelade som om publiken inte skulle ha varit närvarande. Och inte störde vi dem heller; alla satt tyst och snällt och lyssnade förtrollat till syntetisatorer, elektrisk violin och el-gitarr. Det fanns en stark spänning mellan Andersons hypnotiska dunkande synt och Reeds förvrängda (distorted) gitarr. En dissociation som bar upp hela kvällen.

Under konserten tröskade paret igenom fjorton låtar av vilka jag kände igen en del. Två Velvet låtar: Pale Blue Eyes & I'll be your mirror (som encore) och fyra Lou Reed låtar: Mystic Child (från skivan Ecstacy), Romeo had Juliette & Halloween Parade (från skivan New York) och Who am I (från skivan The Raven). Dessa avklädda versioner bars fram av samma dissociation och distorserade gitarrsound. De verkliga läckerbitarna, för mig helt nya bekantskaper, var Andersons låtar! Under låtarna Progress och Beginning fick jag inte riktigt tag i grejen, men hennes tredje låt Maybe if I fall var jackpot för mig. Efter det var det raka rör, eller vad säger ni om följande:

Maybe if I fall. Maybe if I fall asleep
There'll be a party there
Americans unrooted blow with the wind
But they feel the truth if it touches them

Maybe if I fall... Maybe if I fall... Maybe if I fall asleep
There'll be a party there
Americans unrooted blow with the wind
But they feel the truth if it touches them
Maybe if I fall... Maybe if I fall asleep
If I fall.

Anderson hade tre långa till hälften sjungna till hälften talade låtar som var kommentarer till samhälleliga saker Beginning & Only an expert och en hisnande hågkomst från sin barndoms sjukhusvistelse Story about a story. Tillsammans har dom skrivit Junior Dad och härligheten avslutades med en duett av Andersons The lost art of conversation.

Kära vänner, det var en förstummande upplevelse!! Tydligen måste jag börja fanittaa också Laurie Anderson!

Många av låtarna kan ni se på juutuub.

Ha en bra början på hösten.

Lefa

PS Anderson och Reed är, som sagt, gifta med varandra men detta är deras första gemensamma Europa turné.

Louise Ciccone

Min arbetsresa från Kotka till Hagalund brukar, paradoxalt nog, gå via Salutorget och Gräsviken. I går ringde svärmor, som bor på Drumsö, och varnade för trafikkaoset som är att vänta i trakten i dag. En oinitierad landebo frågade varför då? Svaret var givetvis Louise Ciccione.

Madonna ja. Hon har aldrig hört till mina favoriter, däremot tyckte Lotta om henne på åttiotalet (jag vet inte om hon gör det ännu). Visst var hon bra i Desperately seeking Susan men nog var Rosanna Arquette och Aidan Quinn bättre. Och låten Hung Up är också bra, men det beror i mitt tycke på att den har ett samplat riff av Abba, ett alla tiders riff från Gimme gimme, gimme. BBC skriver: "Songwriters Benny Andersson and Bjorn Ulvaeus have only allowed one other act to sample one of their tracks before, when the Fugees used part of The Name Of The Game on their 1996 track Rumble In The Jungle". Detta orgelriff sänder kalla kårar ner i ryggraden. Men annars är jag inte tänd på hennes music och således inte intresserad av att gå på konserten heller.

I går kväll visade tv-nyheterna hur det främsta fanet hade bänkat sig vid porten för att i eftermiddag kl 17.30 rusa fram till scenen. I eftermiddag får jag lov att ta den rusningsbenägna ring ettan när jag kör hem. Tack Madonna, för extra tid att lyssna på radio.

Lefa

Relatives lost, now found

In an earlier blog (last november) I wrote about roots. This summer my second cousin Ann from the USA visited her father´s old country together with her husband. On the way over they stopped in Denmark to visit the relatives of Russ, her husband.

In the 20-ties Ann's grandfather had worked in this region i. e. at Kymmene bruk in Kuusankoski.

We drove from Kotka along the Kymi river and on the way we saw the papermills in Ingerois and Myllykoski. From Kuusankoski we went to the Verla papermill in Valkeala, which nowadays is a museum. These small mills are the kind of millcommunities that my father´s late cousin Henni descibes in his book Tack snälla bolaget - Ett bruksbarn blickar i backspegeln (you can buy it at Luckan) . The company took care of you, provided housing, electricity heating etc. The workforce had clubhouses, a tennis court and provided schooling for your children, in short they took care of pretty much everything. A similarily intresting book is :

Min bruksmiljö
Åbo Akademi, 2004, 312 s., ill., Rapport, 10, Etnologiska
institutionen vid Åbo Akademi. ISBN: 952-12-1184

Meeting relatives, distant and close, is important and it was really interesting to meet people you knew existed but whom you never had met. I also met her uncle Nils-Erik, whom I had met at my mother´s funeral. At the funeral we both marveled at Halvar Sandell´s quotation from the Book of Revelations 20:9-15:

20:09 They went up over the breadth of the earth, and surrounded the camp of the saints, and the beloved city. Fire came down out of heaven from God, and devoured them.
20:10 The devil who deceived them was thrown into the lake of fire and sulfur, where the beast and the false prophet are also. They will be tormented day and night forever and ever.
20:11 I saw a great white throne, and him who sat on it, from whose face the earth and the heaven fled away. There was found no place for them.
20:12 I saw the dead, the great and the small, standing before the throne, and they opened books. Another book was opened, which is the book of life. The dead were judged out of the things which were written in the books, according to their works.
20:13 The sea gave up the dead who were in it. Death and Hades gave up the dead who were in them. They were judged, each one according to his works.
20:14 Death and Hades were thrown into the lake of fire. This is the second death, the lake of fire.
20:15 If anyone was not found written in the book of life, he was cast into the lake of fire.
(Och de draga fram över jordens hela vidd och omringa de heligas läger och "den
älskade staden"; men eld faller ned från himmelen och förtär dem.

Och djävulen, som förvillade dem, bliver kastad i samma sjö av eld och svavel, dit
vilddjuret och den falske profeten hade blivit kastade; och de skola där plågas
dag och natt i evigheternas evigheter.

Och jag såg en stor vit tron och honom som satt därpå; och för hans ansikte flydde jord och himmel, och ingen plats blev funnen för dem.

Och jag såg de döda, både stora och små, stå inför tronen, och böcker blevo upplåtna. Och jämväl en annan bok blev upplåten; det var livets bok. Och de döda blevo dömda efter sina gärningar, på grund av det som var upptecknat i böckerna.

Och havet gav igen de döda som voro däri, och döden och dödsriket gåvo igen de döda som voro i dem; och dessa blev dömda, var och en efter sina gärningar.

Och döden och dödsriket blevo kastade i den brinnande sjön; detta, den brinnande sjön, är den andra döden. Och om någon icke fanns skriven i livets bok, så blev han kastad i den brinnande sjön.)

These were stong words at a funeral and directed to the mourners urging them to repent before it is too late. The priest did not say wether mother´s name is written in the book of life...
A lot of people felt uncomfortable with these words reeking of brimstone and hellfire. I´m over it and..

This summer we discovered that both Nils-Erik and I like Dante´s Il Divina Commedia and it looks like we´ve made Ann interested as well.

Have a good August

Lefa

Om kejsare och laxmiddagar

I går var den "riktiga" midsommaren, men vi firade den redan under veckoslutet. Före midsommaren var jag på en laxmiddag på den kejserliga fiskestugan i Langinkoski. I samband med Langinkoskiföreningens sommarmöte offentliggjordes också en bok som museets förra intendent har skrivit: RAGNAR BACKSTRöM, Langinkoski. Keisarillisen perheen kesäinen keidas (ISBN 978-952-222-111-7, SKS:n toimituksia 1232, 2009).

En intressant, och t o m synnerligen intressant, bok om denna speciella byggnad, den enda kejserliga byggnaden utanför Ryssland efter att jaktstugan i Polen förstördes under världskriget.
I själva verket var det Alexander III och hans danskfödde hustru prinsessan Dagmar som vistades där i större utsträckning. Nikolai II var där endast en gång som tsar. Tsarevnan Maria Feodorovna (prinsessan Dagmars ryska namn) hade en stark solidaritet med Finland och försökte inverka på den förryskningspolitik vis a vis Finland som hennes son förde. I själva verket ansåg hon att Nikolai II blev vilseledd av sina medhjälpare.

En bra bok om ni är intresserade av den kejserliga släktens historia. Författaren deltog bl a i processen där Maria Fjodorovnas sarkofag flyttades från domkyrkan i Roskilde till Peter-Paulfästningen (kommer ni ihåg, där var vi 1966 under skolresan). Där begravdes hon brevid sin man Alexander III.

Läs en text om hennes panihida på http://www.kyrkpressen.fi/paperarchive/KP0847.pdf

Panihida är en minnessjälamässa:

Saata, oi Kristus, Sinun palvelijasi sielu lepoon pyhien joukkoon, missä ei ole kipua, ei surua eikä huokauksia, vaan on loppumaton elämä.

Lefa

Nostalgi...

I dag skickade Pavel Pavlovich (Molle) fotografier från skolans resa till Leningrad i april 1966. På två av bilderna fanns vännerna Markus (Miettinen) till vänster och Lefa till höger och som man kan se hade de båda stiliga frisyrer.

Frisyrerna har en historia, förstås. Vi bägge diggade stort engelsk popmusik och speciellt den coola modvarianten med Who och Small Faces. Som ni kan se är frisyrerna välvårdade och på sätt och vis i sin knopp i detta skede. Vi ville absolut inte ha långa ovårdade kalufser av den typ som Nalle Wahlroos sedermera gick omkring i, klädd i den där fladdrande afghanpälsen (detta alltså innan han upptäckte stora brister i den marxistisk-leninistiska ekonomiska teorin). Vi ville också ha landstigningsjackor som de äkta modsen hade, men de var svåra att få tag på. Följande år hämtade min farsa en äkta US-army jacka från Stockholm. Ja den där frisyren...

Vi ville ha en frisyr, som vi kallade "kananperse", kortklippt bakom uppe på huvudet så att det stod upp som stjärtfjädrarna på en höna, långt framme, på sidorna och i nacken. Vi gick runt i damfrirörssalongerna i Tölö och frågade om någon kunde klippa håret så. En dam åtog sig jobbet, men den där kananperse-effekten uteblev. Sedermera har jag förstått att det inte var fråga om klippning, utan om fön, vax och lack. Men tanken att pojkar skulle använda sådana produkter var helt enkelt otänkbar för mig. Glamrocken och David Bowies Ziggy Stardust låg ännu nästan tio år i framtiden. Och för min del dröjde det ännu tolv år innan jag tog permanent färg på ögonfransarna och nästan tjugo innan jag satte örhänge och lät tatuera mig.

Så var det med kananpersefrisyren.

Lefa

Skolorna slutade

Så har då Den blomstertid avklingat och resultaten utvärderats. I stort gick det bra för de svenskspråkiga. Prosenten icke godkända var för finskspråkiga 7,68 % och 3,80 % för svenskspråkiga. De svenskspråkiga studenternas andel (6,7 %) är en aning större än befolkningsandelen (5,4 %) skulle förutsätta.

I jämförelsen klarade Lärkan sig åter bäst och var nummer 9 bland alla skolor. Vasa var nummer 328 bland 414 gymnasier och Kotka 322. Nedan ser ni listan för de svenska skolorna. Statistiken är det si och så med emedan endast 14 skolor har flera än femtio studenter. Tjugo skolor har så få studenter att slumpen inverkar för mycket på resultaten för att man skall kunna dra slutsatser om skolornas kvalitet. Språköarnas fyra skolor dimitterade t ex tillsammans 54 studenter. Tabellen upptar fyra obligatoriska ämnen och bifallsrösterna är mellan 1 och 7

1. Gymnasiet Lärkan 21,15
2. Tölö gymnasium 20,97
3. Brändö gymnasium 20
4. Mattlidens gymnasium 19,47
5. Svenska samskolan i Tammerfors 19,21
6. Borgå Gymnasium 19,11
7. Hangö gymnasium 19,1
8. Kyrkslätts gymnasium 18,84
9. Kimitoöns gymnasium 18,8
10. Gymnasiet svenska normallyceum 18,72
11. Korsholms gymnasium 18,63
12. Ekenäs gymnasium 18,61
13. Björneborgs svenska samskola 18,58
14. Kristinestads gymnasium 18,5
15. Gymnasiet Grankulla samskola 18,42
16. Vörå samgymnasium 18,21
17. Virkby gymnasium 18,14
18. Lovisa Gymnasium 18,12
19. Kronoby gymnasium 18,06
20. Rudolf Steiner skolan i Helsingfors 18,60
21. Sibbo gymnasium 18,03
22. Helsinge gymnasium 18
23. Karis-Billnäs gymnasium 18
24. Gymnasiet i Petalax 17,8
25. Jakobstads gymnasium 17,38
26. Karleby svenska gymnasium 17,29
27. Pedersöre gymnasium 17,15
28. Pargas svenska gymnasium 17,02
29. Svenska privatskolan i Uleåborg 16,89
30. Topeliusgymnasiet i Nykarleby 16,59
31. Närpes gymnasium 16,58
32. Kotka svenska samskola 16,57
33. Vasa gymnasium 16,5

Lefa

Kyösti revisited

I morse stannade jag åter för bränsle på samma ABC som för en vecka sedan. Kyösti var också där. Jag snackade en aning med honom:
- Kirjoitin mennä viikolla sinusta blogiin.
- Ai jaa, mitä kirjoitit?
- No kun viikko sitten ostin bensaa puhuin ruotsia ja sinä vastasit ruotsiksi. Se on harvinaista.
- No minä olen tälläinen vanhan polven ihminen.
- Mutta on se mukavaa kun joku kehuu, vaimokin kotona vain haukkuu.

Jag avslutade besöket med att svepa en cappucino som Martin sålde åt mig på ren finlandssvenska. Jag skulle inte riktigt vilja ta ABC till stamcafé men...

Lefa

PS Modern gosse denna Kyösti, frågade inte ens vad en blogg är!

Klassträff

Klasslunchen som avnjöts i förrgår avlöpte i trevlig samvaros och intressanta diskussioners tecken. Svampsoppa eller leverpaté stod som förrätter och stekt gös eller rostbiff som huvudrätter, rabarber charlott eller vaniljparfait som eftarrätt. Den stekta gösen var läcker likaså charlotten. Avslutningsvis tvenne koppar espresso samt chokladkonfekter. Mums.
Vi tog ett demokratiskt beslut att nästa år äter vi också lunch i denna avslappnade funkismiljö. Nästa lunch blir alltså fredagen den 7 maj 2010 kl 12.00 - framåt. Väl mött då!

Andrea och Maggan har grävt i sina gömmor och lånade årsberättelserna 1959-1968 till mig för att läggas upp på webben. Arbetet har påbörjats och framskridandet kan beses därstädes. Tonvis med intressanta detaljer har jag redan nu hittat när jag bläddrat i dem. Det där med att gå i skola på lördagar. När vi gick i skola var skolåret ca 190 arbetsdagar så även nu. På åttan (66-67) var dagarna 187 (1.9 - 19.12 och 9.1 - 31.05). Lördagarnas antal under skolåret var 35. Arbetsdagana var också längre vi jobbade i medeltal 33 veckotimmar, medan de nuförtiden jobbar ca 31.

En annan intressant tabell var tabell VI Antal underkända vitsord totalt och procentuellt. I hela skolan gavs 216 fyror och elevantalet var 488. Det besvärligaste ämnet var Lång kurs i algebra (i gymnasiet 10 st), samt finska (29), engelska (25). Inalles fick hummalinjens elever 50 underkända vitsord och mattalinjens 23. Mattan, och språken var stötestenarna men också fyssa och kemma för humanisterna samt en fyra i psykka (Psyko måste ha hatat nån). Det visade sig sedan att av de 43 som vi var på åttan blev endast 28 studenter tillsammans med oss. Det är ett bortfall på 35 %.

Det fiskala är också intressant, hela gymnasietiden kostade skolan 200 mark per termin. I dagens pengar skulle det motsvara 309 € vilket inte känns som så himla mycket. Jag minns att jag fick 270 mk i lön per månad när jag jobbde i ett lager. En LP-skiva kostade ca 50 mk. När vi gick i mellanskolan var avgiten 160 mk.
Läs mera på hemsidorna. Intressant.

Tack Kyösti!

Eftersom jag är en finlandssvensk som lever i förskingringen kan jag i vardagslivet inte ofta tala offentligt svenska. Därför försöker jag göra det varje torsdag när jag jobbar i Hagalund. Under de tolv åren jag jobbat där har de svenska små flaggorna på Stockmanns försäljares namnbrickor blivit färre. Nuförtiden måste man leta efter biträden som kan svenska. Försöker man trots att ingen flagga finns (vilket jag tidvis gör) får man en tillbakahållen ilska emot sig.

De unga försäljarna tycks vara de som kan sämst svenska, precis som de unga försäljarna i Reval inte heller kan finska. De äldre kan bättre svenska, precis som de äldre i Reval kan bättre finska, och de är ofta villiga att försöka också på knagglig svenska, tvärtemot de unga som parerar med "haluatteko, että haen paikalle ruotsinkielentaitoisen myyjän?" Har jag inte bråttom vill jag det i regel. Så mycket för pakkoruåtsi och frivillig studentsvenska.

Was gibt es mitKyösti? På ABC bensinstationen i Hagalund på Kalevantie (Karttakoodinaatit: P=6676896.0 I=3378543.0) gjorde jag i morse samma sak, talade svenska. Kyösti som är en man i 55-års ålder tog det helt cool. Bankkort? frågade han och pekade till sist på den signerade kvittensen och sade: "fyra bokstäver". Snällt fyllde jag i de sista tecknen i mitt personnummer.
Tala svenska på stan, Kyösti förstår nog!!
Hyvä Kyösti!

Väl mött på lunchen.

Lefa

Google translate

På Hbl.s hemsida fanns i dag ett inslag om ishockeyförbundet som inte har en svensk hemsida utan använder Google translate för att översätta sidan till engelska, svenska och ryska. Resultaten är dråpliga. Jag testade saken och så här ser ni Wikipedias information om H1N1 (den svinaktiga varianten) efter att den manglats igenom sagda translator:

Svin influensa har WHO: s används och de gemensamma namn för mänskliga sjukdomar och andra namn som används är den mexikanska sjukdom, influensa i Mexiko och Nordamerika influensa. ECDC att använda namnet på sjukdomen Den nya influensavirus A (H1N1), en ny influensa A (H1N1). Fallet med virus är ett influensa A-virus, subtyp H1N1, samma som det spanska sjukdomen 1918. Sjukdomen har varit sjuk i mer än tusen människor i Mexiko, och omkring 160 har enligt uppgift dog. Mexiko City som läkare i Guadalupe, och Arturo sjukdom enligt antalet fall ökar kraftigt varje dag, och även antalet dödsfall ökar. De skriver, 27 April 2009 att veta minst tre läkare, som sade att de döda svin influensa.

Blev ni kloka på vad sattyget egentligen är?

Lefa.

YLE avgiften

Nu när ishocken åter dominerara utbudet i TV kommar man att tänka på att säga upp tv-licensen. Och hockeyn är inte närmelsevis lika påträngande som toppen oekologiska formel ett cirkusen. Så gott som varannat veckoslut sändningar från fri träning, kvalificering och sedan själva tävlingen. Visst är det ju roligt att två förare är från Finland, men Finland tävlar inte eller klarar sig inte. Det är Ferrari och MacLaren som tävlar för sina sponsorer. Man kunde lätt travestera det svenska sloganet "spola formel ett!"

Om Lintilägruppens förslag blir verklighet kan man inte avsäga sig avgiften, vilket ju förstås inte hindrar att man låter bli att utnyttja etermediernas tjänster. Den avgift som föreslås är ett bidrag till nationell kulturproduktion. I ett informationssamhälle är en liten nations kulurutbud på ett avgörande sätt beroende av vad vi kallar public service. Vi som har två små officiella språk är således dubbelt mer beroende. Nu ställs skogsugrerna inför samma dilemma som finlandssvenskarna stått inför de senaste decennierna. Hur skall vi upprätthålla vår egenart och kultur i det slätstrukna underhållningsdominerade trycket.

Budgetfinansiering säger någon, men mänskligheten har för dåliga erfarenheter av regeringskontrollerade massmedier. Spåren skräcker, eller som guiden på skolans Leningradresa sade: "..på detta obelisk kan ni se krig av spår!" Vi finlandsvenskar är speciellt känsliga för myndighetsvälde oberoende vad det gäller. Så när ni betalar er avgift, minns orden i Gibrans Profeten:

Bågskytten ser målet på det oändligas stig och
Han böjer er med sin makt för att Hans pilar
skall gå snabbt och långt.
Låt er i glädje böjas i Bågskyttens hand.
Ty liksom Han älskar pilen som flyger
älskar Han också den båge som är stadig.

Lefa

Nordiska grannar ratar Finland

Före påsken publicerade de nordiska radiobolagen (YLE, SVT, NRK, DR) en undersökning om hur invånarna i de nordiska länderna ställer sig till att bo i grannländerna.
För Finlands del gick det som rubriken säger. Våra grannar skulle inte vilja flytta till Finland. Merparten av finnarna väljer Sverige i första hand, medan Finland inte lockar svenskarna, norrmännen eller danskarna. De aktuella siffrorna om invånare från andra nordiska länder talar också sitt tydliga språk:

Sverige: 8349
Norge: 691
Danmark: 631

De flesta danskar vill bo i Sverige, svenskarna i Norge , norrmännen i Danmark och finnarna i Sverige. Fyra procent av svenskarna, två procent av norrmännen och en procent av danskarna skulle välja Finland.

Detta ger inte en bra bild av den "europeiska delstaten Finland" då Finland av en eller annan orsak uppfattas som ett land dit man inte kan flytta.

I TV intervjuades norrmän och så gott som alla såg på finnarna som ett "folk som dricker vodka". På gatan talade ingen om de utmärkta resultaten i PISA undersökningarna eller om Nokialand. "Puukko ja pullo" tycks ännu dominera bilden av Finland och finnar. Ingen talar lika kategoriskt om islänningerna fastän de super och slåss på ett liknande sätt.

I finsk TV sade Yrsa Stenius att vårt språk och mentalitet förklarar en del av denna ovilja att bo här men trots det håller en positivare bild av Finland på att växa fram. Vår skola anses bätter än den svenska likaså har Nokia inverkat på bilden av Finland som ett high tech samhälle. "Käsitykset Suomesta ovat muuttuneet jopa ihaileviksi".
Det kommer att vara en tuff match att göra Finland ett öppet samhälle och via det ändra på bilden av Finland utomlands. En liten vattendelare kommer EU valet att vara, kommer valkampen att bli xenofobisk eller inte och kommer valdeltagandet att öka. Skogsugrerna har en lång väg att gå, innan de kan bli européer måste man först vara skogseuropé.

Sannfinländarnas ordförande ville inte underteckna uppropet om att rensa bort rasistiska teman i kampanjen och det bådar inte gott. I Suomen Kuvalehti kan man läsa: ”En hyväksy sitä, että RKP ratsastaa tällä asialla yhtä puoluetta vastaan. Muut sitten menevät allekirjoittamaan Wallinin valmisteleman tekstin, jolla on pyritty vaikuttamaan meidän ehdokasasetteluun”. Ni skall få se att valkampanjen blir...

Lefa

Une brève histoire de l'avenir

För två och ett halvt år sedan publicerade chefen för den Europeiska utvecklingsbanken, Jacques Attali, den i rubriken nämnda boken (Framtidens korta historia). Boken har varit ett intressant inlägg i den politiska europeiska debatten, trots att målet helt klart är att vara en svidande kritik av den franska borgerliga politiken efter Mitterand. Med ett års frivillig franska i gymnasiet försökte jag mig inte ens på att läsa den på franska. I februari kom den ut i engelsk översättning, A brief history of the future, och i går damp den ned i min postlåda, köpt på webben så klart.

Än så länge har jag bara hunnit bläddra i den, men den verkar synnerligen intressant. Attalis historiesyn är intressant: den röda tråden i utvecklingen, som inga historiska skeenden förmår kullkasta, är "the primacy of individual freedom over all other values". Den slutliga följen av individens ultrafrihet leder paradoxalt nog till pengarnas och finansernas makthegemoni. Enligt Attali kommer penningen att frigöra sig från allt som fjättrar den, inklusive nationella stater däribland penninghegemonins hemvist, USA.

Detta tillstånd kallar Attali superstaten (super-empire), men man kunde också kalla det för The United States of Coca-Cola-Ford-Microsoft... Mänskligheten kan också sätta stopp för denna utveckling vilket inte låter sig göras lätt utan våld och kan då hamna in i en hyperkonflikt. Om globaliseringen går att på något sätt integrera och styra och om demokrati blir förhäskande i världen övergår vi i ett tillstånd av hyperdemokrati som kommer att resultera i en världsregering.

När våra barnbarn är i medelåldern (ca 2060) kommer denna hyperdemokrati att föda en universell intelligens som kommer att värdesätta ansvarskänsla, fri tillgång till kunskap och handlingsfrihet för människor, nyckelkompeteneser i denna fas är kreativitet och innovativitet. Vi bör därför redan nu börja satsa på att "skapa" kreativa människor. Tvärt emot dagens trender, bör vi fördubbla insaterna per studerande, universiteten bör få mera autonomi och nya kreativa större enhetr bör skapas. Ett steg i Attalisk riktning är grundandet av det nya Aalto-universitetet, där ekonomi, teknik och kreativitet möts. Jag är övertygad om att det kommer att bli en framgångshistoria, förutsatt att allt inte stryps via gnidig pengahantering.

Jag återkommer när jag har läst boken ordentligt.

Lefa

Det borde man ha gissat

Med en majoritet på ca 56 % fick familjen Mikkonen fortsätta. Efter att ha investerat mycket pengar i programmet var det ju att vänta. I röstningar på webben gick det ju ordentligt tvärtom. Man undrar...

Jag är inte ensam med dessa funderingar emedan webtidningen Uusi Suomi skriver:

"Toimittaja Ilkka Kylävaara kertoo Uudelle Suomelle pyytäneensä poliisia tutkimaan, ovatko tv-kanava Nelonen ja Timo T.A. Mikkonen syyllistyneet äänestystulosten manipulointiin ohjelman jälkeisessä katsojaäänestyksessä.
Epäillyiksi rikosnimikkeiksi Kylävaara ilmoittaa väärennöksen sekä lain ja hyvän tavan vastaisen mainonnan."

Får se hur set går.

Lefa

Rösta nej

I kväll sände Nelonen det första avsnittet av en blek realityTV-klon av The Osbornes,
d v s Mikkosten maailma. Jag har sett mycket dåligt utbud på TV men detta var nog en absolut bottennotering. Ett så fördomsfullt osammanhängande dravel av xeno- homo- och allmänt fobiska utbrott har man sällan sett maken till. Ingen analys, ingen kunskap, INGENTING.

Gör en gärning för mänskligheten, offra 80 cent och rösta nej via sms:

Lähetä tekstiviesti kyllä tai ei numeroon 17224 (0,80 e).

Världen blir "gor kolko betär" om detta dravel kan stoppas i sin linda.

Tack på förhand å mänsklighetens vägar säger

Lefa

Våren är här...

Den första vårmånadens första vecka lider mot sitt slut men ännu har snön inte smält nämnvärt. I går var jag till stugan för att hämta en sak och på isen körde ännu bilar. Astronomiskt infaller våren först efter vårdagjämningen (då dagen och natten är lika långa) den 20-21 mars och slutar vid midsommar (då dagen är som längst). Lottas fästman tyckte det var roligt att jobba med att måla en husvägg kl 23.30 och ännu se vad man höll på med. Då är dagsverken verkligen långa :-)
Snöns översta skikt börjar bli sörja och mjuknar, på isen finns det redan en aning vatten. Så småningom kravlar vi alla ut oss ur våra iden, snusar på vårens sötma i luften och tänker i vårt stilla sinne "ännu en vinter som vi har överlevt!"
Efter mars börjar april som enligt T S Eliot är den grymmaste av månader:

APRIL is the cruellest month, breeding
Lilacs out of the dead land, mixing
Memory and desire, stirring
Dull roots with spring rain.
Winter kept us warm, covering
Earth in forgetful snow, feeding
A little life with dried tubers.

April är grymmast av månaderna - driver
syrener fram ur de döda markerna, blandar
begär och minne, kittlar
dova rötter med vårregn.
Vintern höll oss varma, svepte
jorden i glömska och snö, gömde
en droppe liv i torra lökar.

Dikten är början till Det Öde landet (The Waste Land) och diktens motto är:

("För en gångs skull såg jag med egna ögon Sibyllan i Kyme hänga i krukan. När pojkarna frågade henne 'Sibylla vad vill du?' svarade hon 'jag vill dö'.” Petronius)

Det blir alltså tuffare innan det blir bättre! Trots det skall ni sköta om er för efter att ni klarat av den grymmaste månaden är det dags för lunch i klassträffens tecken.

Je t´embrasse tous!

Lefa

PS
Kyme, som på latin heter Cumae, var en grekisk koloni i Italien på fasttlandet ska fastlandet. Det var den äldsta kolonin och grundades cirka 750 f.Kr. och låg i Kampanien nära nuvarande Neapel. Den cumaeiska sibyllan var en av antikens mest berömda orakel som ansågs ha profeterat Messias födelse som Vergilius berättar om i Aeneiden. Därför valde Dante Vergilius som sin vägledare på vägen genom Helvetet. En bild på grottans ingång finns på
http://www.marylinhouse.it/cuma_eng.htm

Fildelning

I Sverige pågår en intressant rättegång om fildelning mot websajten The Pirate Bay. Man kan följa med rättegången direkt på http://svt.se/24direkt, dock endast med ljud, emedan filmkameror är förbjudna i svensk rättspraxis.

Den tekniska utvecklingen på Webben har lett till att generationer ställs mot varandra, då de yngre generationerna är vana att få det mesta gratis på nätet. Den nya uppdateringen av lagen, som också kallas Lex Karpela, reglerar kopiering i den digitala tidsåldern. Nu är det förbjudet att ladda ner från nätet också för privat bruk. Därtill får man inte kringå kopieringsskydd för att överföra t ex musik till MP3, inte fast man har köpt skivan. Det är en viktig rättegång där man drar upp gränser för mitt och ditt på webben.

En rolig kommenter finns i Grönköpings veckoblad: http://www.gronkoping.nu/index.php?action=las_text&id=1231432116

Lefa

Det krympande isflaket revisited 2

För tre månaderna sedan skrev jag om de finskspråkiga yrkeshögskolestuderandens problem med "pakkoruåtsi". Enligt dagens Hbl har samma problem nu drabbat universiteten. Surprise, surprise. De urusla kunskaperna i svenska hotar sätta hela produktivitestänkandet vis á vis universiteten på pottan, emedan tenten i svenska blir och hänger varvid utexaminering fördröjs. Och varje utexaminerad = pengar för universiteten/högskolorna.



Lärarna på uni säger att de inte borde undervisa i grunderna utan koncentrera sig på facksvenska. Nu måste de sätta all tid på baskunskap och grammatik och anordna förberedande kurser för själva språkundervisningen. Vid universitetet i Jyväskylä har man femdubblat antalet förberedande kurser och även introducerat en extrem nyhet, en förberedande kurs för den förberedande kursen!

Lärarna ser tvenne utvägar till situationen:

1. Återinför obligatorisk svenska/finska i studentexamen eller
2. Slopa språkkraven på uni.

På äkta skogsugriskt vis vill man alltså spola grunden för tvåsråkigheten i Finland. Detta sade bl a SFP redan från början, studentsvenskan först sedan stegvis det andra. Så också i framtiden får vi se Eva Dahlgren intervjuas i finska etermassmeda pa angliski i ett enspråkigt Väst-Ugristanien.

O du söta Manasse. Tack och lov för Hanken, Sås o Kåm och ÅA.

Sköt om er i vintern.

Lefa