Om kejsare och laxmiddagar

I går var den "riktiga" midsommaren, men vi firade den redan under veckoslutet. Före midsommaren var jag på en laxmiddag på den kejserliga fiskestugan i Langinkoski. I samband med Langinkoskiföreningens sommarmöte offentliggjordes också en bok som museets förra intendent har skrivit: RAGNAR BACKSTRöM, Langinkoski. Keisarillisen perheen kesäinen keidas (ISBN 978-952-222-111-7, SKS:n toimituksia 1232, 2009).

En intressant, och t o m synnerligen intressant, bok om denna speciella byggnad, den enda kejserliga byggnaden utanför Ryssland efter att jaktstugan i Polen förstördes under världskriget.
I själva verket var det Alexander III och hans danskfödde hustru prinsessan Dagmar som vistades där i större utsträckning. Nikolai II var där endast en gång som tsar. Tsarevnan Maria Feodorovna (prinsessan Dagmars ryska namn) hade en stark solidaritet med Finland och försökte inverka på den förryskningspolitik vis a vis Finland som hennes son förde. I själva verket ansåg hon att Nikolai II blev vilseledd av sina medhjälpare.

En bra bok om ni är intresserade av den kejserliga släktens historia. Författaren deltog bl a i processen där Maria Fjodorovnas sarkofag flyttades från domkyrkan i Roskilde till Peter-Paulfästningen (kommer ni ihåg, där var vi 1966 under skolresan). Där begravdes hon brevid sin man Alexander III.

Läs en text om hennes panihida på http://www.kyrkpressen.fi/paperarchive/KP0847.pdf

Panihida är en minnessjälamässa:

Saata, oi Kristus, Sinun palvelijasi sielu lepoon pyhien joukkoon, missä ei ole kipua, ei surua eikä huokauksia, vaan on loppumaton elämä.

Lefa