Mattalinjen?

Tydligen borde jag ha gått mattalinjen! Voffodådå, skulle rumpnissarna ha sagt.

På lördagen målade vi bastun. Trots att jag beräknade väggytan fel var målfärgen så dryg att den räckte till. Men ändå tog den slut! Voffor gör di på detta viset? Jag räknade inte med ribborna! Ribborna som täcker springan mellan väggbräderna är 2,2 cm tjocka, 4 cm breda och 3,5 m långa. Emedan dom är 130 till antalet blir det nästan 37 kvadratmeter till att måla. En målarkompis sade i efterhand till mig att i allmänhet beräknar man att ribborna ger ca 30 % mera yta. Så det så!

Resultatet då? Det blev jättesnyggt, sikamakee skulle min yngsta son säga. Den vacka gula träytan täcktes med ett penseldrag och i fyra timmars tid hade fyra fullvuxna en rolig stund med slattrigt dösnack och grillad korv samt fika med dopp (kaffe och muffins på finlandssvenska). Först tänkte jag - Oj blir den så där röd - men när väggen hade torkat en stund skiftade den färg och efter ca ett år lär den anta slutgiltig färg för att sedan sakta börja blekna igen. Den är som en levande organism, skiftar och andas hela tiden. Efter 20 - 30 år skall den målas på nytt, men det tror jag blir en sak för the next generation. Och gissa om det är förmånligt! Väggar plus ribbor - sextio ege! Motsvarande mängd väggfärg, t ex från bolaget nära Heureka, skulle ha kostat fem gånger så mycket, ca 300 €. Och saknat den levande organiska ytan.

Punamulta oma kulta, sanoi mummo maalissa! sade en vän till mig. Under veckoslutet kokade jag mera rågklister och i eftermiddag blandar jag i de övriga ingredienserna som förövrigt är inhandlade på Kymin Palokärki Ky (http://users.kymp.net/palokarki/). En utmärkt handel för alla traditionella gamla färger och annat.

Vi fortsätter med målandet, eli Eteenpäin sanoi mummo lumessa!


Lefa