Nostalgi...

I dag skickade Pavel Pavlovich (Molle) fotografier från skolans resa till Leningrad i april 1966. På två av bilderna fanns vännerna Markus (Miettinen) till vänster och Lefa till höger och som man kan se hade de båda stiliga frisyrer.

Frisyrerna har en historia, förstås. Vi bägge diggade stort engelsk popmusik och speciellt den coola modvarianten med Who och Small Faces. Som ni kan se är frisyrerna välvårdade och på sätt och vis i sin knopp i detta skede. Vi ville absolut inte ha långa ovårdade kalufser av den typ som Nalle Wahlroos sedermera gick omkring i, klädd i den där fladdrande afghanpälsen (detta alltså innan han upptäckte stora brister i den marxistisk-leninistiska ekonomiska teorin). Vi ville också ha landstigningsjackor som de äkta modsen hade, men de var svåra att få tag på. Följande år hämtade min farsa en äkta US-army jacka från Stockholm. Ja den där frisyren...

Vi ville ha en frisyr, som vi kallade "kananperse", kortklippt bakom uppe på huvudet så att det stod upp som stjärtfjädrarna på en höna, långt framme, på sidorna och i nacken. Vi gick runt i damfrirörssalongerna i Tölö och frågade om någon kunde klippa håret så. En dam åtog sig jobbet, men den där kananperse-effekten uteblev. Sedermera har jag förstått att det inte var fråga om klippning, utan om fön, vax och lack. Men tanken att pojkar skulle använda sådana produkter var helt enkelt otänkbar för mig. Glamrocken och David Bowies Ziggy Stardust låg ännu nästan tio år i framtiden. Och för min del dröjde det ännu tolv år innan jag tog permanent färg på ögonfransarna och nästan tjugo innan jag satte örhänge och lät tatuera mig.

Så var det med kananpersefrisyren.

Lefa