Grekland

Nu när grekernas affärer är på tapeten tänkte jag tillbaka på mina grekiska erfarenheter. Jag har aldrig varit i Grekland men nog på Cypern som ju är ett slags sub- eller pre-Grekland. Eller kanske semiGrekland. Stolta och tuffa människor som inte räds för någonting, inte perser eller marknadskrafter som det trycks. Människor som tog till bergen i sin kamp mot nazismen. Dessvärre ser kampen mot marknadskrafterna inte ut att gå bra, åtminstone inte ensam. Det är intressant att se hur den grekiska ekonomin är en huvudnyhet i Finland men i Sverige, som står utanför EMU, nämns den knappast i sändningarna.Om Grekland och euron sjunker sjunker med säkerhet också kronan. I den globala byn är ingen part immun, låt vara att de inte handlar med ekorrskinn utan bäverskinn.

Under en avslutande middag på ett fem dagars seminarium satt jag i samma bord med fem greker. Tilltugget (vitlökspotatis) serverades i stor bytta, en per bord, och då sade grekerna att de ville äta det på grekiskt vis. Jag sade att det går nog bra, men då sade de de att "grekiskt vis" betyder att alla äter ur samma bytta med egen gaffel. Ett sätt som livsmedelshygieniskt  inte är helt adekvat men eftersom jag körde kolhydratfritt sade jag bara ok. Efter en stund av ivrigt potatissmask märkte jag att grekerna tittade under lugg på mig. Då förstod jag att jag måste äta potatis trots min kolhydratssnåla diet och stack min gaffel i potatiskärlet. Då utbröt ett välvilligt godkännade och jag blev fullt ut antagen i deras sällskap. "This is a man to my taste" sade professorn i veterinär farmakologi vid Aritoteles universitetet i Tessaloniki.

Stolta människor som håller på sitt, men hjärtliga. Hjälp Grekland, tänk välvilligt om dem.

Lefa