Google translate revisited

Den finska krigsveteranen Veikko Virtanen har till sitt stöd fått en Facebookgrúpp "Virtanen vs, Vaxholm". På sidan läste jag en översättning av en artikel i Ilta-Sanomat:

Suomalainen sotaveteraani "vankina" ruotsalaisessa vanhainkodissa

Finska krigsveteraner "fånge" i svenska vårdhem


Suomalainen 90-vuotias sotaveteraani Veikko Virtanen on kielitaidottomana jumissa vanhainkodissa Ruotsin Vaxholmissa.
Finlands 90-åriga krigsveteran Veikko Virtanen kielitaidottomana har fastnat i ett vårdhem i Sverige Vaxholm.


Jo 1960-luvulta lähtien Ruotsissa asuneen Virtasen kohtalona on sama kuin suurella osalla ikääntyneistä ruotsinsuomalaisista: kielitaidon taantuminen.
Redan sedan 1960-talet i Sverige, bodde i Virtanen öde är samma som den höga andelen äldre finska svenska-språkkunskaper nedgång.


Ruotsissa vietettyjen vuosien mukanaan tuoma ruotsin kielen taito hiipuu iän myötä ja lopulta vanhus hallitsee enää äidinkielensä.
År i Sverige, till följd av det svenska språket skicklighet avtar med åldern och slutligen ålderdom inte längre domineras av sitt modersmål.


Suomen vähemmistökielen aseman virallisesti hyväksyneessä Ruotsissa on täysin suomenkielisiäkin vanhusten hoitopalveluita, mutta pääsy niihin ei ole yksinkertaista.
Finska minoritetsspråk i Sverige är officiellt godkänd av den fullständiga finska äldreomsorgen, utan tillgång till dessa är inte okomplicerat.


Sijoitus oman kotikuntansa ulkopuolella sijaitsevaan vanhainkotiin vaatisi kotikunnalta maksusitoumusta, mihin kunnat eivät kernaasti lähde.
Investeringar i den egna kommunen utanför sjukhemmet skulle kräva ett hem på åtagande, vad kommunerna inte gärna källan.


Veikko Virtasen oikeudesta saada suomenkielistä vanhustenhoitoa on noussut Ruotsissa jo pienimuotinen kansanliike, kun Veikon tarina kerrottiin televisiossa SVT:n kanavalla, kertoo Aftonbladet-lehti.
Veikko Virtanen, finska tillgång till vård för äldre har ökat i Sverige sedan pienimuotinen Folkrörelsen när Veikon berättas på tv, SVT kanal, berättar Aftonbladet.


Muun muassa Facebookissa perustettu ryhmä "Veikko vs Vaxholm" on kerännyt jo noin 1 700 jäsentä.
Bland annat inrättas en grupp på Facebook "Veikko vs Vaxholm" har redan samlat cirka 1 700 medlemmar.


Yksi Veikon tukijoista on suositun E-type -bändin jäsen Martin Eriksson.
En Veikon anhängare av den populära E-type bandmedlem Martin Eriksson.


- Miten ihmistä voi kohdella näin kurjasti, ihmetteli Veikon luona vanhainkodissa vieraillut Eriksson Aftonbladetille lohduttaessaan itkevää sotaveteraania.
- Hur människor kan behandlas så bedrövligt, undrade Veikon just nu vårdhem besökte Eriksson Aftonbladet tröstande gråt krigsveteraner.


Virtanen on käynyt "viimeistä taisteluaan" jo pian vuoden päästäkseen vanhainkotiin, jossa on suomenkielistä henkilökuntaa.
Smith har blivit "sista strid" det kommer snart nå äldreboende, som är en finskspråkig personal.


- Tunnen olevani kuin vankilassa. Miksi kukaan ei päästä minua täältä pois, ihmettelee Virtanen.
- Det känns som fängelse. Varför inte någon få mig härifrån, undrar Virtanen.


Vaxholmin kunnan sosiaaliviranomaiset eivät ole halunneet julkisuudessa kommentoida Virtasen asiaa. E-typen Erikssonille sen sijaan väitettiin, että Virtanen saisi suomenkielistä apua.
Vaxholm, den kommunala social myndigheterna inte vill att allmänheten ska kommentera saken Virtanen. E-kväve Eriksson hävdade i stället att Smith inte finskspråkiga hjälp.


- Mielestäni Vaxholmin kunta vain odottaa isäni kuolevan ja pääsevän sillä lailla eroon ongelmasta. Mutta me emme luovuta, vakuuttaa Virtasen poika Pentti Virtanen Aftonbladetille.
- Jag tror Vaxholm bara förväntar min far att dö och att nå så mycket kvitt problemet. Men vi ger inte upp, för att övertyga sonen Pentti Virtanen Virtanen Aftonbladet.


Ruotsin hallitus vahvisti lailla suomen yhdeksi viralliseksi vähemmistökielistä 1990-luvun lopulla. Asiaa oli ajettu vuosikymmeniä.
Den svenska regeringen antog lagen finska som ett av de officiella minoritetsspråken i slutet av 1990. Ärendet hade drivits i decennier.


Etenkin vasemmiston ja vihreiden vastustama vähemmistökielten tunnustaminen ei vastustajien mielestä sopinut Ruotsin kotouttamispolitiikkaan.
Särskilt vänstern och De gröna motsätter sig den minoritet anser att det är motståndare till ett erkännande enats om att inte den svenska integrationspolitiken.


Virallinen suomen kielen asema takaa periaatteessa ruotsinsuomalaisille mahdollisuuden vaatia julkisen hallinnon palveluita omalla äidinkielellään.
Officiell status i finska ger i princip den svenska finländare möjlighet att kräva offentliga tjänster på sitt modersmål.


Käytännössä asia ole ei ole toiminut etenkään talousvaikeuksissa olevissa kunnissa.
I praktiken har det fungerade inte i ekonomiska svårigheter, särskilt i kommunerna.


Ruotsissa asuu arviolta noin 600 000 ruotsinsuomalaista. Heistä suurin osa on jo Ruotsissa syntyneitä siirtolaisten jälkeläisiä.
Bor i Sverige beräknas uppgå till omkring 600 000 svenska finländare. De flesta av dem är redan i Sverige födda ättlingar till invandrare.

Vad tror ni en svenskspråkig läsare får för uppfattning om journalistikens nivå i Finland? Speciellt taskig är stycket med Herr Smiths (?) kamp om att komma till ett hem där dom talar finska.
 
Stöd Veikko och bojkotta Google translate!
 
Lefa

Nostalgisk retro

I pappas kvarlåtenskap hittade jag en anteckningsbok från 1947 som hade tillhört min mamma. Sidorna var rutigt papper och pärmarna hårda, överdragna med klut. Under en intensiv period på ca två månader skrev mamma ner orden till 41 schlager från den tiden. Här har vi ett tvärsnitt på vad finlandssvenska adertonåringar lyssnade på för musik. Häftet öppnar med Hermann Hermanis En liten Blåveis (Violer till mor) från år 1938,

Sakta gå de två i solen,
smekta utav vårens vind.
Flickan drar sin mor i kjolen.
Modern, hon är blind.
Men hon följer tyst den lilla,
som berättar allt hon ser.
Så med ens står flickan stilla,
ropar glad och ler.

Lilla mor, violerna växa redan här.
Och de är så vackra där de står,
Med sina blåa färg, som från himlen lånad är.
Lilla mor, hon ler när hon förstår att vi fått vår.
Mor, om du vill väntahär en stund på mej,
skall jag gå och hämta en bukett till dej.
Lilla mor nu varsamt tar blommorna hon får,
kysser sedan ömt sin flicka, som gav bud om vår.

Mitt i solens varma skimmer
med en glädjetår på kind,
modern våren nu förnimmer,
trots att hon är blind.
Stilla står hon där och tänker
på allt vackert som vi får,
som på nytt oss livet skänker
varje solig vår.

Lilla mor, violerna växa redan här...

Häftet upptar mest svenska sånger men en del tyska också bl a Schenk mir dein Lächeln Maria. Jag har Googlat och jutubat flera av dessa och ofta har en tår trillat när jag lyssnat på mammas musik. Med fanns också La Paloma, Portvakten, Gute Nacht kleines Mädel, Hjärtats vals, Heimat deine Strerne och Det hände i Kaloha.

De flestra av nedteckningarna är daterade och platsangivna, en "på jobbet" och en del "Lycklig". Efter den intensiva skrivperioden finns ännu tvenne sånger Himlens nummer och Sjömannen och stjärnan. Den sista är daterad Nybacka. 25.4.-49. Nybacka låg i Sockenbacka där min mamma och pappa bodde i ett Helsingfors som led av bostadsbrist. Sockenbacka var en del av Hoplax kommun (där också Munksnäs och Drumsö ingick) och som ett år tidigare tillsammans med Haga köping, Baggböle, Malm, Botby, Degerö,Hertonäs och Brändö hade införlivats med Helsingfors.  I nästan ett års tid bodde vi i mammas morbrors sommarstuga (jag minns tydligt.. nä vitsi, vitsi), innan vi flyttade in hos farfar och farmor, för att 1954 flytta till en splitterny Arava-lägenhet på Helsingegatan, mitt emot nuvarande "Urheilutalo", vid Brahe sportplan. Märk väl att vid tiden för den sista annteckningen var jag fyra månader gammal, så kanske hade jag mitt finger med i spelet.

Lefa

Fru Anders And?

Nu går skammen på torra land. I Sveriges TV3 har en ny idiotserie börjat, nämligen "Norska Hollywood fruar". Nu fattas bara dito för finska, danska och isländska fruar. Fast vi fick ju en liten del vi finnar, emedan den andra säsongen för den svenska versionen hade med en fru som var född i Joensuu, Peeivi (Päivi) Hacker. Kanske vi kan undvika den finska versionen då.

Versionen med norska personer, Antoinette Kristensen, Kristine Dorow, Beatrice Prochazka och Siv Cotton, var så olycklig att efter tre minuter måste jag byta kanal. En wannabe sångerska med för mycket silikon i läpparna och en pueril husrtru som åkte med limousine till hundbeteendeterapeft för att chihuhuan inte ville gå utan lät sig släpas i kopplet, när den intre bars omkring sittande på en kudde. Sedan bytte jag...

I finsk middagsteve finns ett nästan ännu värre inslag, nämligen AstroTV, där man mot den rimliga (?) summan 1,95 evro/min kan tala med jourhavande astologen (päivystävä astrologi).

Suck! O tempora, o mores!

Lefa

PS Man kan bara konstatera som Haavikko i tiden sade: "...heistä ei voi tehdä parodiaa, he tekevät sen itse!" 

Grekland

Nu när grekernas affärer är på tapeten tänkte jag tillbaka på mina grekiska erfarenheter. Jag har aldrig varit i Grekland men nog på Cypern som ju är ett slags sub- eller pre-Grekland. Eller kanske semiGrekland. Stolta och tuffa människor som inte räds för någonting, inte perser eller marknadskrafter som det trycks. Människor som tog till bergen i sin kamp mot nazismen. Dessvärre ser kampen mot marknadskrafterna inte ut att gå bra, åtminstone inte ensam. Det är intressant att se hur den grekiska ekonomin är en huvudnyhet i Finland men i Sverige, som står utanför EMU, nämns den knappast i sändningarna.Om Grekland och euron sjunker sjunker med säkerhet också kronan. I den globala byn är ingen part immun, låt vara att de inte handlar med ekorrskinn utan bäverskinn.

Under en avslutande middag på ett fem dagars seminarium satt jag i samma bord med fem greker. Tilltugget (vitlökspotatis) serverades i stor bytta, en per bord, och då sade grekerna att de ville äta det på grekiskt vis. Jag sade att det går nog bra, men då sade de de att "grekiskt vis" betyder att alla äter ur samma bytta med egen gaffel. Ett sätt som livsmedelshygieniskt  inte är helt adekvat men eftersom jag körde kolhydratfritt sade jag bara ok. Efter en stund av ivrigt potatissmask märkte jag att grekerna tittade under lugg på mig. Då förstod jag att jag måste äta potatis trots min kolhydratssnåla diet och stack min gaffel i potatiskärlet. Då utbröt ett välvilligt godkännade och jag blev fullt ut antagen i deras sällskap. "This is a man to my taste" sade professorn i veterinär farmakologi vid Aritoteles universitetet i Tessaloniki.

Stolta människor som håller på sitt, men hjärtliga. Hjälp Grekland, tänk välvilligt om dem.

Lefa