Det är aldrig för sent...

På nyårsafton träffade jag i andelslagets butik en gammal bekant. På min fråga om hur livet lever svarade hon att "allt är upp och ner, jag kan inte ens äta ordentligt". Då vi är i stort jämnåriga tänkte jag genast att något tråkigt hade inträffat, men motsatsen visade sig vara sann. Efter fyrtio år hade hon fått ett mejl av sin tidigare fästman från Österreich. Efter att ha varit frånskild i nästan tjugo år tog livet nu en bra vändning då hon och den tidigare fästmannen redan har beslutat vara ihop resten av livet. Så nog förstår man det är en aning upp och ned (mullin mallin) i själen och att maten inte smakat.

Ett par år efter att jag börjat jobba i Kotka år 1989 träffade jag en gammal klasskamrat till min hustru och som jobbade som lärare vid KSS. Hon hade en kollega som i tiden hade varit också min lärare i Lönkan. Ni minns den som två gånger gifte sig med samma människa och skiljde sig tvenne gånger också. Jag försökte kontakta vår lärare men läraren hade kontaktats av sin ungdomskärlek, tagit förtidspension och flyttat till Paris där livet fortfarande fortgår lyckligt, har jag förstått.

Moralen? Det är aldrig för sent att skaffa sig en lycklig barndom!

Ha ett riktigt bra nytt år 2009.

Lefa