Obama rules?

I tisdags svor president Obama tjänsteeden. Två gånger för att vara på den säkra sidan. Hans tal hade starka paralleller till Franklin Roosevelts tal, båda innehöll en stark dos retorik och uppbyggande samt framför allt nedlugnande sinnebilder. I det kapitalistiska systemet är psykologiska faktorer viktiga, emedan i ekonomiska kriser är människors normala reaktion att börja knappa in på konsumtion och spara. Detta fenomen, som kallas sparsamhetsparadoxen, förvärrar krisen i ett system som bygger på kontinueligt pågående och ökande konsumtion. I den värsta situationen springer alla till banken och vill ha ut sina pengar. I en sådan situation sade Franklin D. Roosevelt de berömda orden "The only thing we have to fear is fear itself" och enligt historieforskare lyckades han påbörja vändningen av det psykologiska klimatet.


Obama talade också om skräcken, rädslan: "On this day, we gather because we have chosen hope over fear, unity of purpose over conflict and discord... the time has come to set aside childish things. The time has come to reaffirm our enduring spirit; to choose our better history; to carry forward that precious gift, that noble idea, passed on from generation to generation: the God-given promise that all are equal, all are free, and all deserve a chance to pursue their full measure of happiness." Och fortsatte med retoriken om det amerikanska samhällets grundpelare.


Här ligger det svåra, hur skall vi göra det möjligt för alla att vara sin egen lyckas smeder utan att girigheten tar över. En stor del av denna recession är följden av girighet, och det är lätt att förstå varför den katolska kyrkan har klassifierat girigheten som en dödsynd. Spåren skräcker och den kan skapa så mycket mänskligt lidande och elände. Så nog har Obama och världen ett stort jobb att kravla sig ur krisen. Men vi kan ju trösta oss med Nalles optimism då han i Turun Sanomat säger: "Taloudellisesti on vaikea perustella, miksi tällainen laskusuhdanne, taantuma tai lama voisi olla erityisen pitkä". Han gick säkert inte på Psykos timmar för hans insikter i mänskligt beteende är inte särskilt väl utvecklade (sparsamhetsparadoxen). Den psykologiska återhämtningen efter senaste laman tog flera år.

Underbart hur vi finlandssvenskar otvunget inkorporerar finska ord i vår jargong. Det är ju fullständigt solklart att vi inte talar om recessionen utan om "laman"! Nu blir det ju till och med roligt om man i stället för laman skulle tala om alpackan, som är släkt med densamma (båda hör till familjen camelidae).


Lefa

Neil Young on Jumala?

Under en lunchpaus stack jag mig in hos Stockmanns i Hagalund för att köpa en DVD (En kotte under ryggen, 6,90 €). Vid kassan stod en ung kille och köpte en Neil Young skiva, som han inte ännu hade. Med hög röst sade han åt expediten: "Neil Young on Jumala!" Jag kunde inte låta bli frågan "Etkö tiedä, että Clapton is God?" "No Clapton on sellainen alempi jumala" svarade gossen Ruda.

Så det så! Fast inte är han så illa han heller, Neil. Speciellt med Crazy Horse i My My, Hey Hey (Out of the Blue) och i Hey Hey, My My (Into the Black), två av rock 'n' rollens absoluta topplåtar. Nio minuter av vitriol för själen!

Lefa

By the Rivers of babylon

I morse när jag körde till jobbet i Hagalund fick jag tårar i ögonen då radion spelade Boney M:s sjuttiotalshit Rivers of Babylon. Jag skruvade upp volymen och lät dunket ösa över mig. En effektiv rytm och melodi med stark text. Stark text? Hos Boney M? Lånad förstås, från Bibeln. Psalm 137, så det så!

By the rivers of Babylon, there we sat down,
yea, we wept, when we remembered Zion.
We hanged our harps upon the willows in the midst thereof.
For there they that carried us away captive required of us a song; and they that wasted us required of us mirth, saying, Sing us one of the songs of Zion.
How shall we sing the LORDS song in a strange land?

1. Vid Babels floder, där sutto vi och gräto, när vi tänkte på Sion.
2. I pilträden som där voro hängde vi upp våra harpor.
3. Ty de som höllo oss fångna bådo oss där att sjunga, och våra plågare bådo oss vara glada: "Sjungen för oss en av Sions sånger."
4. Huru skulle vi kunna sjunga HERRENS sång i främmande land?

Till all tur använde Boney M (eller i själva verket var det ett band som hette The Melodians som gjorde orginalet) bara stroferna 1-4 och tillade en rad från psalm 19:14

Let the words of my mouth, and the meditation of my heart, be acceptable in thy sight, O LORD, my strength, and my redeemer.(Låt min muns tal täckas dig och mitt hjärtas tankar,
HERRE, min klippa och min förlossare.)

Fortsättningen är nämligen rätt häftig text och har ett mycket brutalt slut.

5. Nej, om jag förgäter dig, Jerusalem, så förgäte min högra hand sin tjänst.
6. Min tunga låde vid min gom, om jag upphör att tänka på dig, om jag icke låter Jerusalem vara min allra högsta glädje.
7. Tänk, HERRE, på Jerusalems dag, och straffa Edoms barn, dem som ropade: "Riven ned, riven ned det ända till grunden."
8. Dotter Babel, du ödeläggelsens stad, säll är den som får vedergälla dig allt vad du har gjort oss.
9. Säll är den som får gripa dina späda barn och krossa dem mot klippan.

Edoms barm var Esaus ättlingar, edoméerna, som bodde i Idumeén på 600-talet f.Kr. och som gladde sig åt vad Jakobs ättlingar fick utstå i Babylon. Ruskig hämnd ville Jakobs barn dock ha, krossa spädbarn mot klippan.

Regissören John Ford hade en otrolig känsla för att beskriva människans själslandskap. I sin film Three Godfathers, om tre bankrånares flykt från Arizona genom Monument Valley (bilden är från Monument Valley), använder sig Ford av psalmen då huvudpersonen Robert Hightower, John Wayne, begraver sin kumpan, plockar fram sin bibel och börjar läsa: "By the rivers of Babylon...."

Trots den fina poesin får vi nog bli sälla på något annat sätt...

Lefa

Det är aldrig för sent...

På nyårsafton träffade jag i andelslagets butik en gammal bekant. På min fråga om hur livet lever svarade hon att "allt är upp och ner, jag kan inte ens äta ordentligt". Då vi är i stort jämnåriga tänkte jag genast att något tråkigt hade inträffat, men motsatsen visade sig vara sann. Efter fyrtio år hade hon fått ett mejl av sin tidigare fästman från Österreich. Efter att ha varit frånskild i nästan tjugo år tog livet nu en bra vändning då hon och den tidigare fästmannen redan har beslutat vara ihop resten av livet. Så nog förstår man det är en aning upp och ned (mullin mallin) i själen och att maten inte smakat.

Ett par år efter att jag börjat jobba i Kotka år 1989 träffade jag en gammal klasskamrat till min hustru och som jobbade som lärare vid KSS. Hon hade en kollega som i tiden hade varit också min lärare i Lönkan. Ni minns den som två gånger gifte sig med samma människa och skiljde sig tvenne gånger också. Jag försökte kontakta vår lärare men läraren hade kontaktats av sin ungdomskärlek, tagit förtidspension och flyttat till Paris där livet fortfarande fortgår lyckligt, har jag förstått.

Moralen? Det är aldrig för sent att skaffa sig en lycklig barndom!

Ha ett riktigt bra nytt år 2009.

Lefa