Se Neapel och...

I förrgår satt jag åter i Hartwall Arenan, ungefär på samma plats som två dagar efter vår kryssning. I juni stod Bob Dylan på scenen, i förrgår Leonard Cohen. Efter Dylans fantastiska konsert med intressanta arramngemang, men en frugal scenografi, kändes det riktigt bra, dock inte riktigt som att ha sett Neapel. Kanske som Genua eller Rom, men definitivt inte som Neapel. Nu har jag dock sett Neapel!
Jag är något av en senkomling till Cohen, i själva verket var det min hustru som på åttitalet förde mig djupare in i hans musik och framför allt i hans poesi. En sjungande poet är nämligen det han är, där poesin och musiken stöder och kompletterar varandra.
På scenen stod en liten skinntorr ettrig "gubbe", klädd i en aning säckig kritsteckad kostym med grå sjorta och ingen slips. På huvudet hade han en stilig fedorahatt som han ofta tog av sig när han tackade publiken och de olika medlemmarna i orkestern. Han hade inga divalater utan en gränslös ödmujkhet och en varm spjuverakig humor. Den karlen var och är så cool att...
I över tre timmar sjöng han ett urval av hela sin produktion. Jo; Suzanne, Bird on a wire, Anthem, The Partisans, The Future, Who by fire, So long Marianne, Famous blue raincoat och en svängande version av First we take Manhattan. Inalles 26 låtar och han tog sin publik genom att börja med Dance me to the end of love. Efter att han tillägnade konserten till Ahtisaari åt publiken ur hans hand. Helheten var otrolig, balanserad och välmixad, bandet spelade och sjöng som änglar. Speciellt Javier Mas på bandura (ett sorts ukrainskt stråkinstrument), luta och akustisk gitarr och Dino Soldo på alla tänkbara blåsinstrument. Soldo stod för det vemodiga, bluesaktiga undertonerna som stödde och fyllde ut Cohens djupa hesa röst. Basisten Roscoe Beck skickade gång på gång kalla kårar rakt genom ryggmärgen och körsångarna Sheila Robinson och systrarna Webb var som väsen ur en dröm.
Kära vänner, det var ord och visor det. Tårarna flödade, myky och ofta!

Om ni inte ännu har varit till Neapel kan ni se honom i nästa vecka i Stockholm eller Köpenhamn eller därpåföljande i Bryssel (kolla datumen på http://www.leonardcohenfiles.com/ där det också finns bilder från konserterna.

"There's a crack in everything
that's how the light gets in."

Lefa