Det krympande isflaket

I sin sista ledare skrev Arhippainen åter om finlandssvenskheten. Det krympande isflaket med issörja runt kanterna har jag sett i tjugo år här i Kotka. I början var det rutten drivis, men nu börjar det nog vara sörja där inslaget av vatten överväger.
Arhippainen talar om att "allt fler finlandssvenskar upplever att andra identifikationsfaktorer än språket – som hemort, yrkesgrupp eller värderingar – har minst lika stor betydelse för den personliga identiteten som språket". Det ser jag också och tidvis tror jag att isen faktiskt smälter snabbare än Arhippainen tror. Utsikterna ser inte så lysande ut och sämre blir det om inte ugrerna lär sig tolerans och kulturell mångfald.
Själv har jag levt ett så kringflackande liv både fysiskt och psykiskt att för mig har finlandsvenskheten fungerat som ett ankare. och det gör det fortfarande. Hur är det med er?

Lefa