torsdag 10 april 2014

Våren är här

Båten har varit i sjön sedan den första april. Aldrig tidigare har den åkt i sjön så tidigt, i Pyttis alltså. Kanske på Åland där det ibland kan vara så gott som isfritt hela året.

Denna vår är språkpolitiskt viktig för om en dryg månad går vi upp till EU-val. Då skulle det vara viktigt att få in en svenskspråkig kandidat från Finland och i detta fall räcker det inte med  Alexander Stubb. Visst är han svenskspråkig och har gått i Lärkan, men hans och Samlingspartiets agenda är inte speciellt fokuserad på att värna de sveskspråkigas rättigheter i Finland.

Ett långt (?) vuxenliv inom politiken har lärt mig att endast ett parti konsekvent värnar det svenskspråkiga rummet och kämpar för att bevara det. Att kämpa för det svenska i en finskspråkig kommun var det som förde mig till SFP och på Folktingets vårsession kunde jag konstatera att ex-stalinisten  MEP Nils Torvalds har hamnat i SFP av samma orsaker.

På det hela är världssituationen kinkig, för att inte säga farlig, och vi får se hur det går med de storryska imperialistiska strävandena. De har (har alltid haft) en imperialistisk kall arrogans gentemot sina grannar. Det andliga klimatet visar hur farligt det är att liera sig med deras mål och bli en apologet för dem, som docent Johan Bäckman. I kymmenedalen har vi dubbelt flera ryskatalande än svenskatalande. Vi får hoppas att de inte ockuperar stadshusena i Kotka, Kouvola, Villmanstrand och Fredrikshamn samt kommunhuset i Miehikkälä  och kräver folkomsröstning om att ansuta Kymmenedalen till Ryssland (vitsi vaan, vitsi vaan!) För att travestera Marcellus i Hamlet "Det finns någonting ruttet i det danska riket." och hela världsdelen likaså.

Ha en fin vår, vi ses på vårlunchen.

Lefa

torsdag 2 januari 2014

Folkpension

Nu är jag officiellt i folkpensionsåldern. På FPAs sidor kan man läsa:
"FPA betalar ut folkpension och garantipension, när din arbetspension är mycket liten eller du inte alls får någon arbetspension... Du kan få folkpension från FPA, om du omfattas av den sociala tryggheten i Finland och uppfyller följande villkor:

  • du har bott i Finland minst 3 år efter att ha fyllt 16 år
  • dina övriga pensioner och ersättningar ligger under inkomstgränsen för folkpension.
Det lönar sig inte att ansöka om folkpension, om dina övriga pensioner och ersättningar överskrider inkomstgränserna för folkpension."

Inkomstgränsen för full folkpension är 55,95 och ingen pension får man om man har större inkomster än 1310,30. Den fulla pensionen är 633,91 €/månad.

När jag var barn och ung fanns det gott om folkpensionärer. Pensionernas historia går tillbaka till 1870 talet när tjänstemännen fick en pensionslag. I det agrara samhället var sytningsinstitutionen ytterst viktig som ålderdomsförsäkring. 1950, innan folkpensionen, som hade kommit till 1937, ännu hade någon praktisk betydelse, levde 11 % av befolkningen över 65 år av sytning. I det moderna samhället som höll på att träda fram märkte man att det sociala skyddet hade allvarliga brister och det uppstod en ofta htsig kamp mellan agrarförbundet (nuvarande Kepu) och kommunisterna på ena sidan och socialdemokraterna och övriga borgare på den andra. Den första gruppen ville utveckla ett system grundat på folkpensionen och den andra gruppen poängterade att pensionen skulle baseras på arbete. Kampen slutade i arbetspensionens favör då arbetspensionslagen trädde i kraft den första juli 1962. Den nuvarnde lagen har betäckning 19.5.2006/395 och enligt den börjar pensionen "...från ingången av kalendermånaden efter den under vilken arbetstagaren har uppnått den ålder som berättigar till ålderspension och slutat i det arbete på basis av vilket han eller hon ansöker om ålderspension. Uppskjuten ålderspension börjar från ingången av den kalendermånad som följer på ansökan om pension. Annan ålderspension än uppskjuten ålderspension kan även beviljas retroaktivt, dock inte utan giltigt skäl för längre tid än för de tre månader som föregår månaden för ansökan om pension."

På morgonen intervjuades EKs chefsekonom Jussi Mustonen i radion och sade att finnarna inte förstår inför vilken arbetskraftskatastrof landet står inför. Jag kollade statistiken och han har fan anamma rätt. Sedan 1990 har invånarantalet ökat med 8,6 % och vi var i slutet av år 2012 5 426 674. Det är ju gott och bra att vi blir flere. Eller är det?

Efter kriget växte befolkningen genom stark stark tillvät (många barn) och en genomsnittlig dödssiffra på 40-50000 människor per år. Nativiteten är för tillfället ca 60 000, så det borde fixa sig. Men, men...

Statistiken visar att jämfört med år 1990 har antalet männisfkor i ålderskategorierna (45-49, 50-54, 55-59, 60-64, 65-69, 70-75 och 75- ) ökat drastiskt (14,8, 34,8, 50,2, 53,0, 48,9, 39,8 och 60,0 %). Alla andra kategorier har inte bara stampat på stället utan minskat.  T ex 60-65 åringar (vi och våra kompisar) är över 50 % flere än år 1990. Vid lunch i dag gick FFC ut med att EK har fel vi klarar nog detta med att sätta våra arbetslösa i jobb.

Eftersom våra pensioner inte finns fonderade utan måste betalas av de som nu är på jobb blir det ingen lätt match eftersom antalet människor som skall betala har minskat med tidvis 20 %. När ålderfördelningen förskjuts framåt med 20 år (då är vi ca 85) har det upplagt för stora problem.

Ha ett gott nytt år 2014!

Lefa