Eroa kirkosta?

Tempelkyrkan byggdes år 1968-1969 och hälften av byggtiden var jag i armen. Kyrkobygget väckte stark kritik och i början av januari målade teologistudenter ordet BIAFRA på tre ställen på byggnaden bl. a. i vitt på berget(http://www.yle.fi/elavaarkisto/?s=s&g=4&ag=24&t=182&a=7812). Orden fick sitta där i fyra månader innan de tvättades, brändes och skurades bort i maj (http://www.yle.fi/elavaarkisto/?s=s&g=4&ag=24&t=182&a=7812). I folkets mun kallades Tempelplatsens kyrka för Biafrakyrkan. I vardagstal kallar jag den ännu så. Demonstrationen ville påminna kyrkan om diskrepansen mellan "skrytbygge" och svälten i Afrika. Unga började skriva ut sig ur kyrkan och då beslöt jag i Dragsvik att också göra det. 
På den tiden var det inte så lätt, det krävde ett personligt besök och samtal med kyrkoherden, och först i maj då jag hade studieledigt från milin, kunde jag stövla upp till kyrkoherden i Tomas församling och skrev ut mig. "Varför vill du göra det" frågade prästen varvid jag svarade Biafra. 
I sexton år vandrade jag som "hedning" innan jag blev fadder och sedan ännu gifte mig. Nånga gånger har jag tänkt skriva ut mig ånyo och skulle vi inte ha fått kvinnopräster skulle jag ha gjort det.
Sedermera har jag klamrat mig fast vid ekumenin. Jag tror att om någon kan leda mänskligheten ut ur dess kaos av intolerans och xenofobi så är det någon form av världsomspännande ekumenisk tolerant kyrka. Senaste veckas händelser har satt denna tro på prov men ännu tänker jag inte skriva ut mig. Det är ju dessutom församlingsval i nästa månad. Gå alla och rösta och ge en röst för medmänklighet och tolerans. 

In hoc signo vincet!

Lefa