Vår släkts stuga ligger på en holme. Då behöver man en båtplats på fastlandet och för ca femton år sedan slog sig något över trettio "skäribor" ihop och grundade ett bolag som byggde 36 båt- och parkeringsplatser inte långt från vår holme.
Salt vatten korroderar och i kombination med vågor och vind uppstår en belastning på de kedjor som förankrar bryggorna på plats. Därför rekommenderar tillverkaren att man med mist tio års mellanrum kontrollerar fästningen under vattnet. Våra bryggor hade inte kontrollerats någonsin och när jag för några år sedan under vaksimperioden i bastun träffade en räddningsdykare frågade jag honom om han kunde göra dykningen. Trots att jag som barn tränade tävlingssim och t o m var simlärare insåg jag att dykning nunder båtar och bryggor inte var helt riskfritt. Sportdykarklubben hade lovat göra det för 500 €, men trots tålmodigt väntande fick de inte till stånd det.
För att spara pengar fungerade jag som repman dvs. om dykaren rycker trenne gånger (ryck-ryck-ryck) är det fara på färde och repmannen skall medelst repet dra upp dykaren. Efter en kortfattad säkerhets kurs (tre ryck - dra upp) satte vi i gång med förberedelserna, som visade sig ta mycket längre tid än själva dykningen. Dykningen som gjordes med torrdräkt hade börjat 40 minuter tidigare med att hämta greijorna och tryckluften och fortsatte med att klä på torrdräckten som drogs på en "verrare" (joggingdräkt på högsvenska). Efter att huvan drogs över huvudet stängde repmannen dragkedjan över axlarna. Sedan sattes simfenorna på och repet knöts runt midjan varefter luftbehållarna krånglades upp ryggen och viktbältet fästes vid midjan. Hela verket kronades av att masken åkte på med hjälp av repmannen som hjälpte till att dra åt remmar kring huvudet. Avslutningsvis kopplade repmannen en luftledning till dräkten och efteratt ha kollat sin kniv vid fotleden plumsade han i och efter en stund började det bubbla under bryggan. Efter ca tjugo minuter utan ryck i repet hjälpte jag upp dykaren och avklädningen gick i motsatt riktning. Därefter tog dykaren med sig utrustningen för att ännu underhålla den. Förrän han for betalade jag givetvis honom.
När jag såg hur mycket arbete som en dykning medför undrar jag inte längre på det höga priset på klubben offert.
Ha en skön höst.
Lefa
PS Fästningarna var ok, en aning rost på ytan bara!
söndag 19 september 2010
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)
