Inte många nätter kvar...

Nu är det en vecka kvar till den stora födelsedagen (och president Halonens också för den delen), d v s sju nätter att sova. Till min stora glädje åt jag i dag lunch med Pavel Pavlovitj (Molle). Vi har inte setts sedan lunchen i maj på Elite. Vi träffades på Stockmanns (var annanstans?) i Hagalund och uppdatera nya och gamla saker. Vi tycker nämligen båda om historia och släktforskning.

Hela lunchen talade vi om historia, allt från sextiotalet till Karl den Store. Interesnaja!  

С Рождеством Христовым åt er alla.

Lefa

PS Det är god Jul på ryska.

Jag vill inte bli stor

Jag har nu i nästan två veckor lyssnat på Bad Liver och den blir hela tiden bättre i mitt sinne. Först nu förstod jag, att en alla tiders punklåt I don't wann grow up med Ramones faktiskt var skriven av Tom Waits (tillsammans med hustrun Kathleen Brennan) och finns på svenska på skivan.
Just så har jag ofta känt mig, trotsig och uppkäftig:

When I'm lyin' in my bed at night

I don't wanna grow up
Nothin' ever seems to turn out right
I don't wanna grow up
How do you move in a world of fog
That's always changing things
Makes me wish that I could be a dog
When I see the price that you pay
I don't wanna grow up
I don't ever wanna be that way
I don't wanna grow up


Seems like folks turn into things
That they'd never want
The only thing to live for
Is today...
I'm gonna put a hole in my TV set
I don't wanna grow up
Open up the medicine chest
And I don't wanna grow up
I don't wanna have to shout it out
I don't want my hair to fall out
I don't wanna be filled with doubt
I don't wanna be a good boy scout
I don't wanna have to learn to count
I don't wanna have the biggest amount
I don't wanna grow up


Well when I see my parents fight
I don't wanna grow up
They all go out and drinking all night
And I don't wanna grow up
I'd rather stay here in my room
Nothin' out there but sad and gloom
I don't wanna live in a big old Tomb
On Grand Street

When I see the 5 o'clock news
I don't wanna grow up
Comb their hair and shine their shoes
I don't wanna grow up
Stay around in my old hometown
I don't wanna put no money down
I don't wanna get me a big old loan
Work them fingers to the bone
I don't wanna float a broom
Fall in love and get married then boom
How the hell did I get here so soon
I don't wanna grow up

Lyssna på den på juutuub.



Lefa

PS I dag får Herta Müller Nobelpriset i Litteratur. Denna lilla mörkklädda kvinna med starkt lysande rödmålade läppar och en blyg skygg blick. För en finlandssvensk är det lätt att identifiera sig med henne och den tyska minoriteten i Timişoara (Temeswar). Minoriteter har det ofta svårt. Kolla festen på SVT i kväll. 

I dag var jag "torsk"

För två veckor sedan skrev jag om de romska tiggarna och hur de möjligen är hitskickade av kriminella ligor. På eftermiddagen stack jag mig in till Akademen för att köpa en biollabok åt Niklas (Bios 5 om ni nu måste veta) och hast Du mir gesehen där utanför Halonen satt en tiggare med händerna framför sig så som en buddha. Hon var mörk och spröd, satt helt tyst och stirrade framför sig. Det var något eteriskt över henne. Jag gick till Akademen och tänkte ta mig en ristretto på vägen tillbaka, pengarna ca fyra euro i slantar hade jag färdigt i fickan.
På återvägen satt romskan ännu där och i den begynnande skymningen och kvällskylan såg hon ännu skörare ut. Blicken dock orubbligt stirrande. "Hon har ändå vett att välja en uppvärmd gata, en av de få i Hesa" tänkte jag. Bäst som jag passerade henne stack jag handen i fickan och lade slantarna i hennes pappersmugg. Då reagerade hon, tittade på mig med sina mörka bottenlöst djupa ögon, gjorde ett snabbt korstecken och återgick till "buddhaställningen". Hon behövde slantarna mera än jag behövde kaffe. Trots att just "torskar" som jag, som går med i leken och upprätthåller systemet kändes det ändå riktigt bra. 
Frågan inställer sig osökt: "torska, eller inte torska"; To torsk or not to torsk!!

Lefa

PS På hemvägen fick jag punktering och kunde inte få upp bultarna. Till all lycka fanns Teboil i Hertonäs på hundra meters avstånd och där bytte en montör från Bosnien, som spelade bosnisk musik så att garget ekade, ut däcket. När jag på ryska frågade skolka stojat och ursäktade min dåliga ryska svarade han på bruten finska "Ei se mjitaan maksa"! Spasiba Bolshoi sade jag och körde till Kotka.
Dito

Det underbara med musik

Det ligger något stort i att första gången stifta bekantskap med någon ny sorts musik eller artist. Minns ni första gången ni hörde Beatles? Jag minns! År 1962 i Muncca på klass III slog Love me do mig och min dåvarande klasskompis Ronny Österberg med häpnad. Med ett slag hamnade "rautalankan" i bakgrunden. Hur kunde en instrumental version av Emma hävda sig mot detta? Den kunde inte! Man måste få höra så mycket som möjligt av detta. Vi beslöt genast att vi skall grunda ett band. Ronny köpte en gitarr och jag skulle köpa trummor, men fick inte finansering. Ronny tröttnade på att vänta och sålde gitarren och köpte trummor. Han tröttnade också på skolan och slutade för att, sent omsider, bli en de främsta trummisarna i Finland, spelade bl a i Blues section och i Wigvam.   
Likadana erfarenheter i fråga om musiken hade jag när jag upptäckte den judiska klezmer musiken, den kubanska son musiken och nu senast Rammstein, hevy metal auf Deutsch.

I början av år 1991 läste jag redaktörernas personliga val till  bästa skiva från föregående år. Många av dem hade valt en skiva jag inte kände till, Swordfishtrombone av Tom Waits. Ett så konstigt namn och konvolutet verkade också helknäpp, men lovorden gick det inte att ta miste på. Tidvis köper man skivor som inte uppfyller ens förväntningar, som t ex The best of Demis Rossous, men denna inte bara uppfyllde utan överträffade dem. Sen dess har jag varit helfrälst på Waits. På ett unikt sätt kombinerar han jazz, kabare, teater. Och vilka instrument, slag-, sträng- blåsinstrument, dragspel. Han har tagit intryck av Kurt Weill och Brecht och gör tillsammans med sin hustru bejublade musikteaterföreställningar. Rösten låter som om han skulle ha druckit rå whiskey och rökt filterlösa cigarretter sedan tidiga barnsben. Paret samarbetade bl a med William S Borroughs på skivan och i pjäsen The Black Rider. Skådespelet är en tysk folksaga med faustiskt motiv och skivan är inte av denna världen, så där bildlikt talat. 

Det var som sagt en tid sen jag tog till mig något nytt, men under veckoslutet "las ja' på blaade" en recension över en skiva av ett band som hette Bad Liver & Hans Brustna Hjärtan.  Hej vänta lite, Waits har ju en låt på skivan Small Changes som heter Bad liver and a broken heart i Lowell. Och mycket riktigt dom spelar Tom Waits på svenska. I dag kom skivan och oj, oj oj! Den gör mig mållös. Här finns alla fina låtaqr inklusive en otrolig live versin av Swordfishtrombones (Svärdfisktromboner). Texten på engelska:

Well he came home from the war

with a party in his head and modified Brougham DeVille
and a pair of legs that opened up like butterfly wings
and a mad dog that wouldn't sit still
he went and took up with a Salvation Army Band girl
who played dirty water on a swordfishtrombone
he went to sleep at the bottom of Tenkiller lake
and he said "gee, but it's great to be home."


Well he came home from the war
with a party in his head and an idea for a fireworks display
and he knew that he'd be ready with a stainless steel machete
and a half a pint of Ballentine's each day
and he holed up in room above a hardware store
cryin' nothing there but Hollywood tears
and he put a spell on some poor little Crutchfield girl
and stayed like that for 27 years


Well he packed up all his expectations he lit out for California
with a flyswatter banjo on his knee with a lucky tiger in his angel hair
and benzedrine for getting there they found him in a eucalyptus tree
lieutenant got him a canary bird and shaked her head with every word
and Chesterfielded moonbeams in a song and he got 20 years for lovin' her
from some Oklahoma governor said everything this Doughboy does is wrong


Now some say he's doing the obituary mambo
and some say he's hanging on the wall
perhaps this yarn's the only thing
that holds this man together
some say he was never here at all
Some say they saw him down in
Birmingham, sleeping in a boxcar going by
and if you think that you can tell a bigger tale
I swear to God you'd have to tell a lie...

Det är poesi det! En tröstlös beskrivning av krigspsykos och paranoia. Och den svenska tolkningen är superb, och gossarene spelar som en god kabareorkester skall spela. Slappt och tätt! 

 
Vill ni ha en extraordinär upplevelse skall ni lyssna på detta!
 
Lefa